UTRIKES FACKLIGT Moldaviens nationella fackliga konfederation, CNSM, kritiserar ett regeringsförslag som innebär omfattande ändringar i arbetslagstiftningen. Förslaget har lagts fram av ministeriet för ekonomisk utveckling och digitalisering som en del av arbetet med att minska administrativ belastning och förenkla tillståndsprocesser för företag. Facken menar att texten går långt utöver den uttalade målsättningen och riskerar att minska arbetarnas sociala skydd.
Enligt CNSM berör förslaget inte bara teknisk avbyråkratisering, utan även arbetslagen, lönefrågor och regler om arbetarskydd. Facket kritiserar att ändringarna har förts in i ett bredare projekt om “överreglering” i näringslivet och att de tagits fram utan tillräcklig dialog med arbetsmarknadens parter. De kräver därför att processen görs om och att lagstiftningen i stället stärker arbetarnas rättigheter.
Detta är ett välkänt mönster i arbetsrättsliga reformer. Regeringar talar om förenkling, modernisering och minskad administrativ börda. Arbetsköparna talar om flexibilitet och bättre företagsklimat. Men bakom dessa ord finns ofta konkreta förändringar som gör det lättare att organisera arbete efter kapitalets behov och svårare för arbetaren att försvara sin tid, sin lön och sin säkerhet.
Arbetsrätten är aldrig neutral byråkrati. Den reglerar styrkeförhållandet mellan den som äger eller kontrollerar arbetsplatsen och den som måste sälja sin arbetskraft. Varje förenkling måste därför granskas utifrån frågan: förenkling för vem? Om företaget får mindre kontroll, mindre dokumentation och färre skyldigheter kan arbetaren samtidigt få svagare skydd, sämre möjligheter att bevisa brott mot reglerna och större beroende av arbetsköparens godtycke.
Moldavien befinner sig dessutom i en ekonomisk och geopolitisk situation där “reformer” ofta kopplas till investeringar, digitalisering, europeisk integration och konkurrenskraft. Sådana processer kan användas för att stärka rättigheter, men de kan också bli redskap för att anpassa arbetsmarknaden till kapitalets krav. Fackens kritik visar att arbetarklassen inte kan acceptera att internationella standarder och moderniseringsspråk används för att pressa ned skyddsnivån.
Frågan om arbetarskydd är särskilt viktig. Produktionssäkerhet, dokumenterade riskbedömningar, inspektioner och arbetsgivaransvar kan av kapitalet beskrivas som hinder. För arbetaren är de skillnaden mellan en arbetsdag och en olycka, mellan lön och invaliditet, mellan liv och död. När regler görs mer flexibla ökar ofta utrymmet för att kostnaderna flyttas från företaget till arbetarens kropp.
CNSM krav på omarbetning och verklig dialog handlar därför inte bara om procedur. Det handlar om att stoppa en reformlinje där företagens administrativa bekvämlighet sätts före arbetarnas materiella trygghet. Moldaviens arbetare behöver inte en arbetsrätt som gör det lättare att exploatera dem i konkurrenskraftens namn, utan ett skydd som motsvarar deras verkliga ställning i produktionen.
