UTRIKES Kina har krävt att USA drar tillbaka nya importtullar som Washington motiverar med att handelspartnerna inte tillräckligt bekämpar varor framställda genom tvångsarbete, rapporterar Dialectic. De amerikanska tullarna ligger på mellan 10 och 12,5 procent och omfattar omkring 60 ekonomier. För varor från Kina och Hongkong har den högre nivån införts.
Kinas handelsministerium avvisar anklagelserna och beskriver åtgärderna som protektionism och ensidig ekonomisk påtryckning. Peking har samtidigt förbehållit sig rätten att svara med egna åtgärder. Den nya konflikten är en del av den fortsatta kampen om industriproduktion, teknisk utveckling, råvaror och kontroll över de globala leveranskedjorna.
USA hänvisning till tvångsarbete ska inte tas för gott utan att den konkreta bevisningen granskas. Den amerikanska staten har en lång historia av att använda mänskliga rättigheter selektivt som argument för sanktioner, tullar och politisk press mot konkurrenter. Arbetarnas villkor blir ett utrikespolitiskt redskap samtidigt som samma stat accepterar exploatering, fängelsearbete och omfattande angrepp på facklig organisering inom USA.
Men detta gör inte den kinesiska statens svar till ett försvar för arbetarklassen. Att lagstiftningen formellt förbjuder tvångsarbete innebär inte att arbetarnas rättigheter är garanterade. Kinesiska arbetare möter löneskulder, obetald övertid, farliga arbetsplatser, fabriksnedläggningar och mycket begränsade möjligheter att bygga självständiga fackliga organisationer. Dessa förhållanden försvinner inte för att USA använder frågan på ett hycklande sätt.
Här måste arbetarklassen hålla en självständig linje. Den ska inte välja mellan Washingtons tullpolitik och Pekings försvar av de egna företagens exportintressen. Båda staterna talar om arbetarnas rättigheter när det passar deras nationella kapital och tystnar när samma rättigheter står i vägen för produktion, investeringar och marknadsandelar.
Tullarna är dessutom inte riktade med kirurgisk precision mot företagsledare eller kapitalägare. Kostnaderna förs genom leveranskedjorna vidare till arbetare och konsumenter, medan exportföretag svarar med att pressa löner, höja arbetstakten, flytta produktion eller säga upp personal. Handelskriget utkämpas mellan kapitalistiska stater, men dess sociala kostnader läggs på arbetarklassen i samtliga berörda länder.
Kampen mot tvångsarbete kan därför inte överlämnas åt den amerikanska handelsmyndigheten eller användas som täckmantel för ekonomisk krigföring. Den måste drivas av arbetarna själva genom fri organisering, internationell solidaritet och gemensam kamp mot de företag som tjänar på exploateringen.
Motsättningen går inte mellan amerikanska och kinesiska arbetare. Den går mellan arbetarna och de kapital som konkurrerar om att exploatera dem. När mänskliga rättigheter används som ammunition i ett handelskrig är arbetarklassens uppgift att avslöja både övergreppen och den imperialistiska manipulationen av dem.
