UTRIKES Den uzbekiske bloggaren och vänsteraktivisten Aziz Hakimov, känd under namnet Comrade Aziz, har dömts till fyra år och två månaders fängelse av en distriktsdomstol i Tasjkent, rapporterar Dialectic. Domstolen fann honom skyldig till bland annat förtal, förolämpning och uppvigling till nationell eller religiös fiendskap, medan han friades från åtalet om krigspropaganda.
Rättegången hölls bakom stängda dörrar, vilket gör det svårt för utomstående att självständigt bedöma bevisningen och domstolens resonemang. Hakimov och hans försvar har beskrivit processen som politiskt motiverad, och vänsterorganisationer i regionen har krävt hans frigivning. Hans kanal har bland annat publicerat vänsterorienterat och sovjetnostalgiskt material samt kritiserat statens historiska rehabilitering av delar av den basmatiska rörelsen.
Det är viktigt att inte automatiskt utgå från att varje person som kallar sig vänster är oskyldig till varje konkret brottsanklagelse. Men när politisk verksamhet, historiska ställningstaganden och kontroversiella yttranden kombineras i en sluten rättegång uppstår ett tydligt behov av öppenhet. Staten måste kunna visa att ett åtal gäller verkliga brott och inte används för att kriminalisera oppositionella uppfattningar.
Uzbekistan har under de senaste årtiondena öppnat sin ekonomi mer för privat kapital och internationella investeringar, samtidigt som den politiska organiseringen förblivit starkt kontrollerad. I en sådan ordning kan staten tolerera marknadsekonomiska förändringar betydligt lättare än självständiga politiska rörelser som ifrågasätter ägande, klassförhållanden eller den historiska legitimiteten hos den rådande staten.
Detta är också en bredare fråga för arbetarrörelsen i Centralasien. När facklig och politisk organisering är svag eller hårt kontrollerad får arbetarklassen små möjligheter att formulera sina egna intressen utanför statens och kapitalets institutioner. Repression mot vänsteraktivister, oavsett vilka ideologiska skillnader som finns mellan olika vänsterströmningar, riskerar därför att ytterligare begränsa det politiska utrymmet för klassbaserad opposition.
Hakimovs fall bör följas med krav på offentlighet, rättssäkerhet och full insyn i bevisningen. Arbetarklassen har inget intresse av vare sig politiska skenprocesser eller okritisk personkult kring enskilda aktivister. Det avgörande är principen att staten inte ska kunna använda slutna rättsprocesser för att undanröja politiska motståndare utan offentlig granskning.
