UTRIKES FACKLIGT Omkring 50 arbetare vid Transcoms callcenter i Groningen har gått ut i den första strejken i arbetsplatsens historia sedan den svenska koncernen beslutat att stänga verksamheten den 1 november. Omkring 150 anställda berörs av nedläggningen, däribland personer som arbetat för företaget i mer än två decennier. Rapporterar UNI Global Union.
Fackförbundet FNV kräver högre avgångsvederlag, pengar till utbildning och stöd till nytt arbete samt bättre pensionsvillkor för arbetare över 55 år. Enligt facket har Transcom hittills vägrat att förbättra det sociala paketet trots att nedläggningen är ett företagsbeslut som de anställda själva inte haft någon kontroll över.
Här blir kapitalets så kallade flexibilitet mycket konkret. Ett internationellt företag kan flytta eller koncentrera verksamheten när ledningen bedömer att det stärker lönsamheten. Arbetaren kan däremot inte lika enkelt flytta sitt hem, sin familj, sitt yrkesliv och tjugo års arbetslivserfarenhet till nästa land där koncernen väljer att placera produktionen.
Det är därför avgångsvillkoren är en klassfråga och inte någon välgörenhet från företaget. Arbetarnas arbete har under många år byggt upp kundrelationer, intäkter och värden för Transcom. När företaget därefter beslutar att verksamheten inte längre passar dess internationella strategi försöker det samtidigt begränsa sitt ansvar för människorna som skapat dessa värden.
Konflikten sammanfaller dessutom med att den nederländska staten planerar nedskärningar på omkring 6,5 miljarder euro i socialförsäkringen, bland annat kortare arbetslöshetsersättning och försämrat skydd vid långvarig sjukdom. Där möts företagens och statens politik: arbetsgivaren gör människor arbetslösa medan staten samtidigt försvagar det skydd som ska bära dem mellan två arbeten.
Det är därför FNV kopplar arbetsplatskampen till den bredare kampen om socialförsäkringen. Arbetslöshetsersättning är inte en gåva till människor som inte arbetar, utan en del av arbetarklassens kollektiva skydd mot kapitalets makt att lägga ned, flytta och omorganisera produktionen.
Strejken i Groningen visar också varför arbetare behöver organisera sig innan arbetsplatsen hotas. När nedläggningsbeslutet redan är fattat är arbetarnas makt mindre än när produktionen fortfarande pågår, men den försvinner inte. Genom strejk kan de fortfarande höja kostnaden för företagets beslut och tvinga fram bättre villkor för dem som lämnas kvar efter kapitalets omstrukturering.
