UTRIKES En ny brittisk undersökning visar att omkring en tredjedel av Generation Z har börjat hoppa över måltider eller äta mindre för att klara stigande matkostnader. Undersökningen omfattade drygt 3 200 konsumenter och visar att yngre vuxna är betydligt hårdare pressade än äldre grupper.
Genomsnittet för de unga deltagarna låg på omkring 84 pund i matutgifter per vecka, 24 pund mer än året innan. Över åtta av tio uppgav att de ändrat sina inköpsvanor genom att bland annat välja billigare varor, planera måltider noggrannare och jämföra priser mellan olika butiker. Att 33 procent samtidigt börjat minska själva mängden mat visar att många redan passerat gränsen där vanlig prisjakt räcker.
Matinflationen diskuteras ofta som om alla konsumenter drabbades ungefär likadant. Men en procentuell prisökning får helt olika konsekvenser beroende på inkomsten. Den som redan använder nästan hela lönen till hyra, energi, transporter och mat kan inte absorbera ytterligare kostnader genom att minska sparandet eller konsumtionen av lyxvaror. Till slut återstår själva maten.
Det är därför klasskaraktären bakom levnadskostnadskrisen blir tydlig i unga människors tallrikar. Samhället producerar fortfarande enorma mängder livsmedel och de brittiska butikshyllorna står inte tomma. Problemet är inte fysisk brist, utan betalningsförmåga. Mat finns, men människor som arbetar eller söker arbete måste minska sitt intag därför att deras inkomster inte räcker till varans marknadspris.
För unga förstärks detta av andra delar av samhällsekonomin. Höga hyror, osäkra anställningar och låga ingångslöner gör att matbudgeten får fungera som regleringspost när andra räkningar inte kan skjutas upp. Hyresvärden accepterar inte en mindre portion av hyran, energibolaget kräver hela fakturan och resan till arbetet måste fortfarande betalas. Människan själv blir den enda kostnad som återstår att skära i.
Kapitalet försöker ofta individualisera denna situation genom råd om billigare recept, bättre budgetering och smartare shopping. Sådana lösningar kan hjälpa en familj tillfälligt, men de kan inte lösa en samhällsekonomi där lönerna inte håller jämna steg med kostnaderna för grundläggande behov.
Att unga människor i ett av världens rikaste länder börjar hoppa över måltider är därför inte ett tecken på att de misslyckats med sin privatekonomi. Det är ett tecken på ett samhälle där produktionsförmågan är enorm men tillgången till det producerade fortfarande bestäms av klass och betalningsförmåga.
