UTRIKES FACKLIGT Gruvarbetare vid kinesiskt ägda gruvföretag i Zimbabwe och Zambia har vunnit betydande fackliga framgångar. I Zimbabwe höjs lönen för litiumarbetare från 200 till 350 dollar i månaden – en ökning med 75 procent – efter en kamp där även arbetarnas familjer deltog i strejken.
Zimbabwe Diamond and Allied Minerals Workers’ Union har samtidigt organiserat omkring 600 underentreprenörsanställda vid Bikita Minerals, som ägs av kinesiska Sinomine Resource Group. Facket har dessutom pressat fram en klinik som ska ge grundläggande sjukvård både åt gruvarbetarna och åt omkring 5 000 människor i det omgivande samhället.
I Zambia har Mineworkers’ Union of Zambia vunnit erkännande vid tre kinesiskt ägda företag, rekryterat över 300 nya medlemmar och byggt upp lokala fackliga kommittéer. En tidigare undersökning bland 525 arbetare hade visat låga löner och dåliga arbetsvillkor. På vissa arbetsplatser saknades fungerande system för att ens anmäla missförhållanden.
Det finns här en viktig marxistisk lärdom: kapitalets nationalitet upphäver inte klassförhållandet på arbetsplatsen.
Ett företag kan vara kinesiskt, europeiskt, amerikanskt eller afrikanskt. Om arbetarna saknar inflytande över produktionen och måste sälja sin arbetskraft medan företaget kontrollerar gruvan, investeringen och överskottet finns fortfarande en konkret motsättning mellan arbete och kapital.
Det betyder inte att alla internationella investeringar eller alla ägarformer är identiska. Men arbetaren möter i slutändan arbetsköparen på arbetsplatsen, och där avgörs frågor om lön, säkerhet, arbetstid och organisationsrätt.
Just därför är resultaten i Zimbabwe och Zambia betydelsefulla. Företagen gav inte spontant arbetarna 75 procent högre lön eller byggde fackliga organisationer åt dem. Förändringen kom efter organisering, strejk och kollektivt tryck.
Det märks också i metodiken. Facket använde internationella regler om företags ansvar, mobiliserade lokalsamhället och satte kinesiska diplomatiska företrädare på kopia i korrespondensen med företagen. Juridiska instrument fick alltså verklig kraft först när de kombinerades med organiserade arbetare.
I gruvan är det arbetarna som bryter mineralen som företagen säljer. Organisering förändrar inte omedelbart vem som äger gruvan – men den förändrar styrkeförhållandet kring hur värdet som produceras där fördelas.
