UTRIKES FACKLIGT Digitalisering och artificiell intelligens förändrar arbetet för Sri Lankas tjänstemän. Men den ökade produktiviteten har inte automatiskt inneburit högre löner eller kortare arbetstid. Enligt fackförbundet Ceylon Mercantile Union, CMU, har arbetsbelastningen och arbetstakten ökat samtidigt som elektronisk övervakning och kameraövervakning blivit vanligare.
Låga löner gör att många tjänstemän är beroende av övertid. Samtidigt växer osäkra anställningar genom bemanningsföretag, tidsbegränsade kontrakt och outsourcing. Sedan pandemin har företag enligt CMU även börjat anlita hemarbetande personal som formellt självständiga uppdragstagare, vilket gör det möjligt att undvika socialförsäkringsavgifter och inbetalningar till arbetarnas pensionsfond.
Här blir ordet ”tjänsteman” lätt ideologiskt vilseledande.
En kontorsanställd kan arbeta framför en skärm i stället för vid en maskin, bära skjorta i stället för arbetskläder och kallas specialist eller supervisor. Men den avgörande relationen förändras inte därför. Den som saknar kontroll över produktionsmedlen och måste sälja sin arbetskraft för lön befinner sig fortfarande i ett beroendeförhållande till arbetsköparen.
Digitaliseringen gör denna relation tydligare snarare än svagare. Programvara kan registrera arbetstempo, prestation och närvaro. Arbetsuppgifter kan delas upp och läggas ut till bemanningsföretag. En fast anställning kan ersättas med ett individuellt kontrakt där arbetaren på papperet blir ”företagare”, samtidigt som samma ekonomiska beroende består.
När CMU organiserade en grupp bemanningsanställda sade företaget enligt facket upp kontraktet med bemanningsföretaget och omkring hundra människor förlorade sina arbeten. Den formella arbetsgivaren försvann – men arbetet som skapat företagets inkomster hade hela tiden utförts för samma produktion.
Det är en central funktion hos den moderna prekariatmodellen: kapitalet kan splittra arbetskraften juridiskt utan att produktionen upphör att vara kollektiv.
CMU försöker därför organisera över gränserna mellan arbetare och tjänstemän och mellan olika företag inom samma industrizoner. Det är logiskt. Kapitalets organisationsformer förändras kontinuerligt; den grundläggande motsättningen mellan dem som kontrollerar arbetet och dem som måste utföra det består.
