Riktpunkt: Hej Winnie, roligt att få presentera en kvinna som är ordförande för en partiavdelning! Kan du berätta lite kort vem du är och varifrån ditt politiska engagemang kommer?
W: Jag är en ung kvinna på 63 år och kommer ursprungligen från Danmark, men har bott mer än 30 år i Sverige. Jag är utbildad förskolelärare, men fick sluta jobba 2011 när jag blev diagnosticerad med MS (multipel skleros) och ganska snabbt fick lära mig att röra mig i samhället i rullstol. Jag har varit aktiv, organiserad kommunist sedan jag var 14 år. Det var en blodig statskupp i Chile som fick mig att bli politisk aktiv, jag gick med i DKU (Danmarks Kommunistiska Ungdom) för att jag ville vara med och bekämpa den kapitalistiska orättvisan i världen. Hela mitt arbetsliv har jag varit med i styrelsen i mitt fackförbund och i mitt parti. Det är ett engagemang som först ledde mig från Danmark till Chile, där jag bodde ett tag i slutet 80-talet och var med i Chiles KP, och sedan till Sverige. Här är det också den antifascistiska kampen och kampen för ett rättvist samhälle som är min största drivkraft
Malmö – en gammal arbetarstad i förändring
RP: Du står ju som första namn på Malmös kommunvalslista – vad tycker du egentligen om Malmö som stad? Vad är det bästa och vad är det sämsta?
W: Jag tycker väldigt mycket om att bo i Malmö, det är en genuin gammal arbetarstad, som de senaste 30 åren har varit med om en lång och spännande utvecklingsresa från industristad till kunskapsstad. Jag bor nära Värnhemstorget, det ger mig en bra bild av den brokigt sammansatta befolkning som Malmö består av, det ger mig inspiration i vardagen. Malmö är en fin stad med många parker att andas i och närheten till havet med utsikten mot Köpenhamn är underbar.
Det sämsta är ett problem som Malmö har gemensamt med många storstäder: problemet att hitta en bostad till ett rimligt pris, men jag kan också nämna miljöproblem och brister i vård och omsorg
RP: Hur fungerar politiken i din vardag? Hur viktigt är det för dig att vara politiskt aktiv, och varför? Vad tänker dina nära och kära runt det?
W: Som marxist och kommunist genom mer än 50 år har politiken blivit min vardag, jag anser att alla händelser som påverkar vårt liv både lokalt och globalt har en politisk bakgrund. Det är mycket viktigt för mig att vara politisk aktiv, aktiviteten är min livsnerv. Om man vill förändring MÅSTE man göra förändring – ingenting förändras av sig själv, som sångaren Björn Afzelius sjunger.
Jag har alltid haft fullt stöd från mina nära och kära, det ligger i familjens tradition, min morfars far var fackboss på bryggeriet Carlsberg någon gång 1870-talet och hans kolleger kallade honom ”Karl Marx”, så det ligger väl i hela familjens DNA.
En omläggning från kapitalism till socialism krävs för att komma till botten med problemen
RP: Du nämnde ju bostadsbristen i Malmö, men är det något annat som särskilt ligger dig varmt om hjärtat? Om du fick välja en enda fråga att åtgärda, vad skulle det vara och vad skulle du göra?
W: Det är en svår fråga, det är väldigt många saker som ligger mig varmt om hjärtat, men spontant kommer jag tänka på att Malmö har stora problem med segregering, utanförskap, nerslitning och fattigdom. Och eftersom allt detta orsakas av kapitalens strävan efter vinst, kräver det en omläggning från kapitalism till socialism för att komma till botten med problemen.
Jag skulle bygga hyresbostäder åt alla utan att de skulle ge vinst, jag skulle bygga ut vården så att allas behov av vård och omsorg blir täckta.
”Jag känner mig stark där jag står på partiets och folkets sida”
RP: Hur jobbar ni med valet i Malmö just nu? Har ni hunnit få någon respons på SKP:s politik? Vad säger du för att förklara att ett revolutionärt parti ställer upp i parlamentariska val?
W: Vi har egentligen jobbat med valet ända sedan förra valet, vi har deltagit i olika manifestationer, satt upp affischer och delad ut flygblad om partiets politik när det gäller aktuella händelser, och i Malmö har vi ett bokcafé och partilokal. Det ligger på Ystadsvägen 32 och vi håller öppet varje vardag mellan kl. 11.00 och 15.00 – här kommer en hel del människor förbi, några för en kopp kaffe, några för en politisk pratstund.
Från och med 20.e augusti kommer vi också att ha vår valstuga på Gustav Adolfs torg. Det brukar vara väldigt trevligt att sitta där, det passerar mängder av människor och vi träffar ju såklart också våra motkandidater, som också har sina valstugor – laddat för diskussioner, alltså!
RP: Och till sist en klassiker som RP frågar alla våra representanter på ett eller annat sätt! Om du hamnade i en vald församling som enda kommunist – hur agerar du för att driva en revolutionär politik och hur står du emot de borgerliga och reformistiska partiernas press att få med dig på endera sidan när det stundar ett avgörande i en omröstning?
W: Det ger sig själv att det är svårt att driva revolutionär politik inom ramen av ett kapitalistiskt samhälle, men jag tycker ändå det är viktigt att söka inflytande och försöka påverka. Jag skulle från fall till fall ta parti för den arbetande befolknings intressen eftersom det är dem jag representerar, det är ett löfte jag inte kan eller vill svika. För mig spelar det ingen roll om jag är ensam i min röstgivning, jag är kommunist, jag är kvinna och jag känner mig stark där jag står på partiets och folkets sida.
