VETENSKAP Forskare vid Stockholms universitet och Uppsala universitet har studerat grodor som blivit utsatta för bekämpningsmedlet linuron, som främst används vid odling av sojabönor. De har kunnat se att linuron har orsakat förändringar i grodornas DNA över generationer.
Barnbarnen till de grodor som utsattes för bekämpningsmedlet uppvisade förändringar i både hjärnan och i testiklarna, vilket i sin tur skulle kunna leda till problem med tillväxt, ämnesomsättning och reproduktion.
För grodorna är resultatet naturligtvis viktigt men i ett vidare sammanhang ger de också intressanta perspektiv på den gamla diskussionen kring vad det är som formar en individ – är det arvet eller är det miljön?
Forskning i så kallad epigenetik, som tittar på hur miljön och beteenden kan forma och förändra genetiken, verkar istället visa att arvet och miljön kanske inte är motsättningar, utan att de snarare existerar ett dialektiskt förhållande präglat av växelverkan, där miljön påverkar arvet, som i sin tur påverkar den nya individens miljö.
Andra studier har visat på samma sorters förändringar över generationer hos möss. Genom att ge möss små elektriska stötar samtidigt som de fick känna lukten av mandlar och körsbär skapade forskare en rädsla för just den lukten – en rädsla som två generationer möss senare också hade. Två generationer senare hade också mössens hjärna förändrats, så att den producerade fler receptorer för att känna igen lukten av mandlar jämfört med möss som inte hade utsatts för experimentet.
Epigenetiken fick fart först på 90-talet inom västerländsk forskning men kan spåras tillbaka till 30-talet. Ansatser i samma riktning fanns också i Sovjetunionen, där forskaren Trofik Lysenkos idéer delvis gick i samma riktning, nämligen att vad en generation utsätts för också kommer att påverka nästa generation.
