FACKLIGT, UTRIKES Den brittiska regeringen har beslutat att skicka militära specialister till Birmingham för att bistå med logistik och krisledning i samband med den pågående sopkrisen. Orsaken är den utdragna strejken bland stadens renhållningsarbetare som lett till att över 17 000 ton avfall samlats på stadens gator.
Regeringen försäkrar att militären inte kommer att samla in sopor, utan att deras uppgift är att hjälpa till med planering och samordning. Åtgärden motiveras med ”den fortsatta risken för folkhälsan”, enligt ett uttalande från regeringen.
Strejken bröt ut efter konflikter om personalnedskärningar och löner https://riktpunkt.nu/2025/03/strejk-bland-sophamtarna-i-birmingham-protest-mot-nedskarningar-och-lonesankningar/ . Försök att lösa krisen genom att ta in personal från andra kommuner har visat sig otillräckliga. Samtidigt har den ökade efterfrågan på privata sophämtningsbolag väckt oro. Enligt en färsk undersökning är 63 % av stadens invånare emot att avfallshanteringen privatiseras. De flesta anser att stadens styre och regeringen bär det största ansvaret – inte arbetarna och deras fackförbund Unite.
Regeringen har nu lagt fram ett nytt erbjudande till facket. Vice premiärminister Angela Rayner har uppmanat Unite att acceptera det, men hittills har strejken fortsatt.
Den borgerliga staten är kapitalets verkställare
Det är talande att staten hellre mobiliserar militärer än att tillmötesgå arbetarnas krav. När arbetare kämpar för sina löner, anställningstrygghet och värdighet, svarar makten inte med dialog – utan med disciplin, tvång och undantagsåtgärder. Precis som när strejkande järnvägsarbetare hotades med lagar, eller vårdpersonal kallades ”nationellt hot”, visar detta att den borgerliga staten inte är en neutral aktör – den är kapitalets verkställare.
Privatiseringen smyger sig in som ”lösning” på kriser som regeringen själv skapat. Genom att först försvaga det offentliga, för att sedan peka på dess ”ineffektivitet”, öppnar man dörren för vinstdrivna företag att ta över grundläggande samhällstjänster.
Men folket genomskådar spelet. Arbetarklassen står inte ensam – den har folket med sig. Och varje strejk, varje mobilisering, för arbetarna ett steg närmare insikten om att det är de som bär samhället – inte generalerna, inte aktieägarna, inte ministrarna.
Full solidaritet med renhållningsarbetarna i Birmingham!
Inga sopor ska röjas bort innan kapitalets avfallssystem kastas på historiens soptipp!
