FACKLIGT, UTRIKES I nästan två veckor låg trottoarerna i Saint-Étienne och dess omgivningar begravda i sopor. 95 % av stadens sophämtare hade gått ut i strejk i protest mot en ”sopreform” som kraftigt försämrat deras arbetsvillkor och hälsa. Arbetarna krävde bland annat högre risktillägg, skyddsutrustning och ett slut på de farliga arbetsmoment som reformen fört med sig.
Bland det farliga avfallet återfanns asbest, bly, hushållsapparater och byggmaterial – ofta utan tillräckliga säkerhetsåtgärder. Strejkens centrala krav var en ökning av risktillägget från 75 till 120 euro, samt rättvisa rundor och skydd mot överbelastning.
Tillfällig lösning – men missnöjet kvarstår
Efter förhandlingar med Saint-Étienne Métropole (SEM) beslutade de strejkande arbetarna att återgå till arbetet på måndag. Beslutet kom efter ett nytt förslag från SEM:s ledning, som bland annat innehöll löften om full betalning för strejkdagarna, framtida arbetsgrupper kring insamlingsrundor, diskussioner om farlighetsersättning – men först år 2026 – och slopande av det kritiserade QR-kodsystemet på återvinningscentralerna.
Men trots detta är många arbetare fortsatt missnöjda. Mickaël Chambas från CGT uttryckte besvikelse över att arbetarna bara fått ”åtaganden, inte resultat”. CGT förklarar att man förblir mobiliserad och förbereder sig för kommande strider.
Arbetarklassens kraft tvingade fram ett tillfälligt erkännande – men kampen är inte över
Att stadens sophantering paralyserades visar den materiella makt arbetarklassen bär – även när det ”bara” handlar om sopor. När den kollektiva kroppen slutar arbeta, stannar hela samhället.
De styrande lyckades för stunden dämpa konflikten, men inte för att de värdesätter arbetarnas liv – utan för att soplukten började krypa in i borgmästarnas kontor. Löften om framtida samtal och arbetsgrupper är ofta bara ett sätt att köpa tid, splittra rörelsen och förskjuta konflikten till en mindre farlig framtid.
Vi vet bättre. Vi vet att borgarklassen aldrig ger något gratis – den ger först när vi tar. Därför säger vi:
Full solidaritet med sophämtarna i Saint-Étienne – deras kamp är vår kamp!
Inget sopmonopol för kapitalet – låt arbetarna själva bestämma arbetsvillkoren!
Bygg klassens styrka, ett sopkärl i taget – organisera, mobilisera, kämpa!
Josef Brant
