UTRIKES Nästan vart femte industriföretag i Tyskland har redan helt stoppat sin produktion i landet. Det framgår av en ny rapport från konsultbolaget Deloitte. Enligt undersökningen har 19 procent av företagen lagt ned sina produktionsanläggningar i Tyskland – en kraftig ökning från 11 procent för två år sedan.
Och utvecklingen ser ut att fortsätta. 43 procent av de tillfrågade företagen planerar att flytta produktionen utomlands inom de kommande två–tre åren, jämfört med 33 procent 2023. Samma tendens syns i andra delar av verksamheten: 17 procent har flyttat produktutveckling, 13 procent forskning och 18 procent slutmontering till andra länder.
De vanligaste destinationsländerna är andra EU-stater (30 procent), USA (26 procent), Kina (16 procent) och övriga delar av Asien (19 procent). Samtidigt sker en del ”reshoring”: 9 procent tar hem verksamheter från Kina till Europa, och 7 procent flyttar hem från USA. Huvudskälen som anges är ökande kostnader – 66 procent nämner dyrare inköp, 52 procent högre administrativa utgifter, 53 procent pressade marginaler och 39 procent ökade logistikkostnader. Även tullpolitik och handelskonflikter driver på omlokaliseringen.
Deloitte-experter påminner om att flytten inte automatiskt minskar riskerna. I rapporten konstaterar Jürgen Sandau att företag visserligen kan producera billigare på kort sikt någon annanstans, men att eventuella avbrott i leveranskedjorna snabbt kan äta upp alla besparingar om den ”nya platsen” inte är någon verklig säker hamn. I samma anda lyfter rapporten fram artificiell intelligens som ett verktyg för att optimera logistiken: 54 procent ser AI som stöd för transportflöden, 58 procent för effektivisering, 65 procent för lagerstyrning och 46 procent för analys och beslutsfattande. Men bara 41 procent använder idag teknik för tidig riskidentifiering, och 34 procent har AI-lösningar för planering av leverantörskedjor.
Kapitalet rör sig dit där kostnaderna är lägst och vinsterna högst
Bakom alla procentsatser ligger en enkel verklighet: kapitalet rör sig dit där kostnaderna är lägst och vinsterna högst, medan den tyska arbetarklassen lämnas med nedlagda fabriker, osäkra jobb och växande regionala klyftor. I stället för att ställa frågan hur produktion och teknisk utveckling kan planeras efter samhälleliga behov, fortsätter den borgerliga politiken att utgå från koncernernas ”konkurrenskraft”. Konsultbolag pratar om ”resiliens” och ”AI-optimering”, men det avgörande är vem som betalar priset för omställningen – och hittills är det inte ägarna som får stå för notan utan arbetarna.
