UTRIKES Inför den afghanska vintern varnar FN-organ för en akut hungersituation. Enligt Världslivsmedelsprogrammet (WFP) riskerar över 17 miljoner människor allvarlig livsmedelsosäkerhet de kommande månaderna, varav närmare fem miljoner bedöms ligga på gränsen till ren katastrofhunger.
WFP tvingades redan i maj 2025 skära ned sina nödransoner på grund av brist på pengar. 8,5 miljoner människor förlorade då sitt stöd – i dag får bara omkring en miljon afghaner månadsvis livsmedelsbistånd. Samtidigt har torka, översvämningar och andra naturkatastrofer slagit sönder skördar, medan massdeportationer från Iran och Pakistan pressar en redan söndertrasad social infrastruktur ytterligare.
Särskilt utsatta är barn och kvinnor. Omkring 3,7 miljoner barn beräknas lida av akut undernäring, varav närmare en miljon fall klassas som svåra. Totalt behöver nästan fem miljoner människor specialiserad vård och näringsstöd. WFP uppger att man bara fått in 12 procent av de nödvändiga medlen och vädjar nu om 468 miljoner dollar för att klara vintern, samtidigt som barnadödligheten traditionellt når sin topp i december–januari.
Hungersituationen i Afghanistan är inte en ”naturkatastrof”, utan resultatet av årtionden av imperialistiskt krig, ekonomiska blockader, frysta statstillgångar och ett världssystem där samma makter som finner miljarder till bomber inte lyckas skrapa ihop bråkdelen till mat. De regionala regimerna deporterar flyktingar, de afghanska härskarna förbjuder kvinnors böcker – men ingen av dem angriper den jord- och ägandestruktur som håller arbetare och fattigbönder i permanent misär. Frågan om hunger i Afghanistan är därför i grunden en klassfråga: så länge landets rikedomar kontrolleras av klaner, krigsherrar och utländskt kapital kommer majoriteten att tvingas välja mellan svält och flykt. Endast en utveckling där arbetarklassen och de fattiga bönderna tar kontroll över jord, naturresurser och produktion kan på sikt bryta den återkommande svältpolitiken.
