UTRIKES FACKLIGT Förhandlingarna mellan Bolivias centralorganisation COB och regeringen i La Paz bröt samman efter drygt en timme, sedan president Rodrigo Paz vägrat dra tillbaka dekretet som avskaffar subventionerna på bensin och diesel. Beslutet innebär att staten slutar reglera bränslepriserna, vilket redan lett till en fördubbling av priserna vid pump. Fackens ledare, Mario Argollo, varnar för att reformen omedelbart slår igenom i transportkostnader och matpriser och driver på en ny inflationsvåg.
Efter sammanbrottet svarade arbetarna med en massdemonstration i centrala La Paz, ledd av gruvarbetare och andra fackligt organiserade grupper. Polisen mötte marschen med tårgas och specialstyrkor, och flera demonstranter skadades i sammanstötningarna. Regeringen försvarar dekretet med hänvisning till en ”akut ekonomisk kris” och hävdar att slopade subventioner ska spara statsbudgeten upp till 10 miljoner dollar per dag. Som kompensation utlovas en höjning av minimilönen med 20 procent från januari 2026, till 3 300 boliviano – en nivå som riskerar att ätas upp redan vid pumpen och i livsmedelsbutiken. Sedan den 23 december pågår en tidsobestämd strejk mot regeringens politik.
Arbetarklassen betalar krisen
Utvecklingen i Bolivia följer ett välkänt mönster för nyliberal ”chockterapi”: staten räddar budgeten och garanterar långivare och kapitalägare sina pengar, medan arbetarklassen betalar krisen genom dyrare transporter, dyrare mat och osäkrare livsvillkor. Att gruvarbetarna och andra nyckelsektorer nu står i spetsen för motståndet visar både konfliktens klasskaraktär och möjligheten till en bredare social front under arbetarklassens ledning. Frågan i Bolivia är inte bara om ett dekret ska dras tillbaka, utan vem som ska bära kostnaden för krisen – finanskapitalet eller de arbetare som håller ekonomin igång.
