UTRIKES FACKLIGT Efter fyra dagars skolstopp är lärarstrejken i San Francisco avslutad sedan San Francisco Unified School District och facket United Educators of San Francisco nått en preliminär uppgörelse på morgonen fredagen den 13 februari. Skoldistriktet uppger att avtalet skrevs under kl. 05.30. Under strejken hölls skolorna stängda för elever och verksamheten lades om för tiotusentals familjer.
Avtalet gäller i två år (med start 1 juli 2025) och omfattar både ersättning, förmåner och åtgärder kring arbetsvillkor. För lärare och andra “certificated employees” ingår 2 % löneökning per år samt extra betalda arbetsdagar i kalendern. För “classified employees”, inklusive paraeducators, anger distriktet en kompensationsnivå som motsvarar 8,5 % över två år (4 % år 1 och 4,5 % år 2); paraeducators som utför specialiserade medicinska insatser får dessutom ett extra, permanent påslag.
Den punkt som låste upp förhandlingarna var familjemedlemmars sjukförsäkring. Enligt skoldistriktet ska arbetsgivaren fullt ut finansiera familje-”health benefits” till Kaiser-nivå från 1 januari 2027, med “meningsfull lättnad” redan från 1 juli 2026. Skolor och kontor öppnades för all personal den 13 februari som “transition day”, eleverna var lediga även 16–17 februari enligt kalendern, och normal verksamhet skulle återupptas onsdagen den 18 februari för cirka 49 000 elever.
Tydlig klasslag
Bakom uppgörelsen syns en hård, men tydlig klasslag: i USA pressas arbetare att “förhandla” om sådant som i praktiken är livsnödvändigt – sjukvård, boende och grundläggande trygghet – därför att kapitalismen gjort även välfärden till en marknad. När försäkringspremier och levnadskostnader skenar räcker lönen inte längre till, och då återstår bara ett medel som kan tvinga fram eftergifter: den kollektiva arbetskampen som stoppar produktionen och får systemet att känna av arbetarklassens styrka.
Men strejken visar också gränsen för varje kompromiss inom ett system där skolan drivs under budgetdisciplin och “kostnadskontroll” i stället för efter människors behov. Så länge sjukvård, bostad och utbildning är varor och så länge arbetsköparna – och deras politiska apparat – styr ramarna, kommer samma konflikt tillbaka i nya former. Därför är lärarstrejken inte bara en lokal tvist: den är ett uttryck för att arbetarklassen tvingas försvara sin reproduktion mot en ordning där profit och nedskärningslogik alltid går före barnens och de anställdas villkor.
