KULTUR Riktpunkt publicerar här ännu en vacker dikt från en författare som läsekretsen redan känner som ”Cornelia” – nu ger Frida Mistenius ut en ny dikt i sitt eget namn, och Riktpunkt är stolta att få lägga fram hennes verk i samband med kvinnodagen.
Händerna som bär staden
Vi är händerna som bär staden,
vi är ryggarna som böjs i gryningens kyla,
vi är rösterna som länge viskade
men nu reser sig som åska över taken.
I skuggan av torn som glänser av guld
har våra dagar vägts i timmar och mynt,
våra drömmar mätts i lönelistor
och våra hjärtan pressats mot maskinernas rytm.
Men vi är fler än murarna,
fler än börsernas blinkande ljus,
fler än de händer som äger
det vi tillsammans har byggt.
Vi minns vad Karl Marx viskade genom seklernas damm:
att världen formas av arbete,
att historien rör sig genom kamp,
att kedjor kan brista när vi drar dem tillsammans.
Så vi reser oss – inte som skuggor,
inte som kuggar i andras maskineri,
utan som människor av kött och hopp,
med jorden under naglarna och solen i blicken.
Vi delar brödet och delar sorgen,
delar sången som föds ur slitna lungor,
och i delandet växer en ny styrka –
en eld som ingen ensam kan bära,
men som tillsammans blir oemotståndlig.
Det är inte hatet som driver oss,
utan kärleken till det möjliga:
en värld där inget barn hungrar
och ingen människa säljer sin morgondag.
Vi marscherar inte för att krossa livet,
utan för att befria det.
Vi lyfter våra fanor i gryningen
och låter dem fladdra som löften mot himlen.
Och när vi går, går vi som en kropp,
ett hjärta, ett gemensamt steg
mot en värld som ännu darrar i sin linda –
en värld där människan inte äger människan,
utan där vi äntligen äger framtiden tillsammans.
Frida Mistenius
