UTRIKES FACKLIGT Anställda vid den taiwanesiska halvledarjätten TSMC började diskutera facklig organisering och strejk efter uppgifter om att bolaget kunde minska årets bonusutbetalningar. Missnöjet växte samtidigt som bolaget redovisade kraftigt ökade vinster, drivet av den globala efterfrågan på avancerade chip till artificiell intelligens.
Enligt rapporteringen handlade missnöjet om uppgifter om möjliga bonusnedskärningar på omkring 15 procent. För arbetarna blev kontrasten tydlig: bolaget profiterar på AI-boomen och spelar en central roll i den globala teknikindustrin, men försökte samtidigt hålla tillbaka den del av resultatet som tillfaller dem som faktiskt utför arbetet.
TSMC ledning reagerade snabbt. Vd och styrelseordföranden C.C. Wei höll ett internt möte med personalen och meddelade att bonusarna i genomsnitt väntas kunna öka med över 30 procent om utvecklingen håller i sig. Det visar att kapitalet ofta hittar resurser när arbetarna börjar tala om organisering, kollektiv styrka och strejk.
TSMC har historiskt saknat stark facklig organisering. Just därför är de anställdas diskussioner om fack och strejk betydelsefulla. I en sektor som ofta framställs som högteknologisk, lojalitetsstyrd och ”familjelik” visar sig samma klassmotsättning som överallt annars: arbetarna producerar värdena, kapitalet kontrollerar dem och försöker behålla så mycket som möjligt.
Halvledarindustrin är en av världskapitalismens mest strategiska sektorer. Den bär upp AI-utveckling, militär teknologi, kommunikation, datacenter och stora delar av den moderna produktionen. Men även i denna avancerade industri är kapitalets natur densamma. När vinsterna växer vill kapitalet ackumulera mer. När investeringarna kräver mer kapital försöker man hålla tillbaka arbetarnas andel. När arbetarna hotar att organisera sig tvingas ledningen plötsligt lyssna.
Detta är den viktiga lärdomen. Arbetarna vid TSMC behövde inte ens stoppa produktionen för att ledningen skulle agera. Själva möjligheten till organisering och strejk räckte för att förändra situationen. Det visar var den verkliga makten finns: inte i styrelserummen, utan i arbetarnas kollektiva förmåga att hålla produktionen igång – eller stoppa den.
Att TSMC arbetare inspireras av Samsung-arbetarnas kamp i Sydkorea visar också hur klasskampen sprider sig över nationsgränserna. Kapitalet är internationellt organiserat; därför måste också arbetarklassens erfarenheter, lärdomar och kampvilja bli internationella. I en värld där chipindustrin styr avgörande delar av produktionen kan organiserade halvledararbetare bli en kraft som även de största kapitalen måste räkna med.
