UTRIKES Internationella fackliga samorganisationen ITUC kräver internationella åtgärder mot den växande humanitära krisen på Kuba efter att USA ytterligare skärpt sanktionerna mot landet. Kuba drabbas redan hårt av brist på energi, livsmedel, mediciner och andra nödvändiga varor. Den amerikanska bränsleblockaden och de utökade sanktionerna riskerar nu att fördjupa krisen ytterligare.
Enligt ITUC, som hänvisar till uppgifter från UN OCHA och WHO, har strömavbrott på upp till 20 timmar tvingat sjukhus att skjuta upp icke-akuta operationer. Bränslebrist begränsar ambulansverksamheten och försvårar tillgången till akut vård. Över 100 000 patienter, däribland 11 000 barn, uppges vänta på operationer som försenats av elavbrott och brist på förnödenheter. Neonatal dödlighet har enligt uppgifterna fördubblats när livräddande utrustning inte kan drivas stabilt, och vården för miljontals kroniskt sjuka hotas.
Den 1 maj utökade USA de extraterritoriella sanktionerna mot personer, företag och organisationer som handlar med eller samarbetar med Kuba, särskilt inom energi, gruvdrift, försvar och säkerhet. Detta innebär att även aktörer utanför USA riskerar att straffas om de bidrar till Kubas ekonomi. Så fungerar imperialistisk maktutövning: den egna staten använder finanssystem, handel, hot och sanktioner för att isolera ett land och tvinga fram politisk underkastelse.
Detta är inte en abstrakt konflikt mellan regeringar. Det är arbetare, patienter, barn, äldre och sjuka som får bära konsekvenserna. När bränslet inte når fram stannar inte bara maskiner och transporter. Sjukhus förlorar sin funktionsförmåga, matdistributionen försvåras, vattenförsörjning och avfallshantering påverkas och hela arbetarklassens vardag pressas ned i osäkerhet.
Sanktionerna mot Kuba visar imperialismens verkliga karaktär. De talar om mänskliga rättigheter, men slår mot människors rätt till vård, mat, energi och ett värdigt liv. De talar om demokrati, men försöker genom ekonomisk kvävning tvinga ett folk att acceptera den politiska och ekonomiska ordning som USA kräver.
Kuba har under mer än sex decennier utsatts för blockad, sanktioner och politiska angrepp. Den nuvarande skärpningen visar att målet fortfarande är detsamma: att bryta Kubas självständighet och socialistiska väg genom att göra vardagen outhärdlig för befolkningen. Detta är kollektiv bestraffning, riktad mot ett helt folk.
Arbetarklassens svar måste vara internationell solidaritet. Blockaden och sanktionerna måste hävas. Kuba måste få tillgång till bränsle, mediciner, livsmedel och handel utan imperialistiska hot. Det kubanska folkets framtid ska avgöras av Kuba självt – inte av Washington, banker eller sanktioner. Kampen mot blockaden är därför en antiimperialistisk klassfråga och en fråga om solidaritet med arbetare och folk som vägrar böja sig för imperialismens diktat.
