INRIKES Många kontakter på sociala medier minskar inte ensamheten – särskilt inte om kontakterna gäller personer man aldrig har träffat i verkligheten. En ny studie med över 1 500 vuxna i USA visar att digital kontakt med personer man inte känner personligen tvärtom är kopplad till ökad ensamhet. Kontakter med personer man faktiskt känner tycks inte öka ensamheten, men de minskar den inte heller tydligt.
Forskarna pekar på att sociala medier kan vara användbara för att hålla kontakten med människor man redan har en relation till. Men digital kontakt kan inte ersätta fysisk gemenskap, vardagliga möten, arbetskamrater, föreningsliv och verkliga sociala sammanhang. Enligt forskarna kan kontakter med människor man aldrig träffat också leda till missförstånd och idealisering, där andra människors liv framstår som mer lyckade, sociala och meningsfulla än det egna.
Detta är inte bara en individuell psykologisk fråga. Ensamhet är också en samhällelig fråga. Under kapitalismen bryts många kollektiva sammanhang sönder: arbetslivet blir mer pressat, bostadsområden mer anonyma, föreningslivet svagare och människors tid alltmer uppstyckad mellan arbete, pendling, konsumtion och digitalt brus. Då träder sociala medier fram som en skenbar ersättning för gemenskap.
Kapitalet säljer inte bara varor. Det säljer också former för kontakt, uppmärksamhet och bekräftelse. Sociala medieplattformar tjänar pengar på att människor stannar kvar, reagerar, jämför sig och återvänder. Ensamheten blir därmed inte något som systemet nödvändigtvis löser, utan något som kan omvandlas till aktivitet, data och profit. Människans behov av gemenskap görs till råvara för plattformskapitalet.
Det betyder inte att digitala verktyg i sig är värdelösa. De kan användas för kontakt, organisering, information och solidaritet. Men när de ersätter verkliga relationer riskerar de att förstärka just den isolering de påstår sig lindra. En arbetare behöver inte bara en chattlista, utan arbetskamrater, grannar, föreningar, facklig gemenskap och sociala sammanhang där människor möts som människor – inte som profiler, följare eller användardata.
Studien påminner därför om något grundläggande: ensamhet bekämpas inte främst genom fler digitala kontakter, utan genom att återuppbygga verkliga kollektiva band. För arbetarklassen handlar det om mer än trivsel. Det handlar om social styrka, solidaritet och förmågan att organisera sig tillsammans i ett samhälle som hela tiden försöker göra individen ensam.
