UTRIKES I Spanien har frågan om värnplikt, försvarsvilja och krig åter lyfts fram i den offentliga debatten. Ett reportage i El País Semanal och samtal i Cadena SER ställer frågan: “Skulle du slåss för ditt land?” Bakgrunden är kriget i Ukraina, Europas ökade militarisering och diskussionen om hur stater ska säkra soldater i en tid när krigsförberedelserna växer.
Journalisten Jesús Rodríguez påminner om den spanska rörelsen mot militärtjänstgöring. Hundratusentals unga vägrade en gång att acceptera ett år av sina liv i en militär institution de uppfattade som meningslös, och massrörelsen av samvetsvägrare bidrog till att den obligatoriska militärtjänsten till slut avskaffades i praktiken. Men den spanska konstitutionen innehåller fortfarande formuleringar om medborgarnas skyldighet att försvara landet.
Frågan återkommer nu eftersom de europeiska staterna rustar upp och vill normalisera tanken på krig. Det sägs handla om försvar, hot och säkerhet. Men för arbetarklassen måste frågan alltid ställas konkret: vilket land, vilken stat, vilken klass och vilka intressen ska vi slåss för?
Den borgerliga staten säger “landet”, men menar ofta kapitalets stat. Den säger “försvar”, men förbereder sig för imperialistiska allianser, militärbudgetar, vapenindustrins expansion och lojalitet med stormaktsblock. Den säger “medborgarplikt”, men det är arbetarklassens barn som skickas till fronten, medan kapitalets barn oftare hamnar i styrelserum, universitet, diplomati eller skyddade karriärer.
Det betyder inte att arbetarklassen saknar intresse av att försvara sitt liv, sina hem och sina samhällen mot verkliga hot. Men att försvara arbetarklassen är inte samma sak som att försvara borgarklassens stat, marknader, allianser och politiska & ekonomiska intressen. Just därför är frågan “skulle du slåss för ditt land?” otillräcklig. Den döljer klassinnehållet.
I dag används kriget i Ukraina, rysk upprustning och stormaktskonflikter för att vänja Europas arbetare vid militärlogik: högre försvarsbudgetar, fler soldater, mer vapenproduktion och större beredskap att acceptera uppoffringar. Samtidigt skärs det i vård, skola, pensioner och bostäder. Arbetarklassen förväntas både betala för krigsapparaten och bemanna den.
Kommunisters svar måste vara en självständig klasslinje. Arbetarklassen ska inte låta sig mobiliseras bakom någon borgarklass krigsprojekt. Den ska försvara sina egna intressen: fred, arbete, bostad, vård, fackliga rättigheter och kamp mot imperialistiska allianser. Den verkliga frågan är inte om arbetaren ska slåss för “landet” i abstrakt mening, utan om arbetarklassen ska fortsätta låta sig offras för kapitalets stat.
