EKA Under septembermånad drog Europeisk Kommunistisk Aktion (EKA) igång höstterminens arbete med ett digitalt möte på temat ”EU, NATO och andra imperialistiska allianser: ”Säkerhetsgarantörer” eller strukturer för ett fördjupat militärt engagemang på folkets bekostnad?”
Mötet inleddes av Turkiets Kommunistiska Partis (TKP) generalsekreterare Kemal Okuyan med en djuptgående genomgång av Turkiets roll i Nato, landets geopolitiska läge och dess härskande klass ambitioner.
Mötet visade att bland EKA-partierna råder en enad syn vad gäller imperialistiska allianser, som till exempel EU och Nato, men partiernas bidrag fokuserade inte endast på dessa västerländska allianser. I Kemal Okuyans inledning lyftes till exempel upp det försvarsavtal som Pakistan, Saudiarabien och Turkiet ingick i under den förra månaden. https://www.sverigesradio.se/artikel/turkiet-pakistan-och-saudiarabien-i-forsvarsavtal
SKP:s bidrag, som partiets internationella sekreterare Karl Gunnarsson framförde, analyserade den imperialistiska alliansen i allmänhet och ställde frågan ”är säkerhet en möjlighet under kapitalismen-imperialismen?”
SKP:s bidrag följer här i sin helhet: https://www.eurcomact.org/m-article/Contribution-of-the-Communist-Party-of-Sweden-00011/
Säkerhet under kapitalismen-imperialismen är en illusion
Frågan om imperialistiska allianser i allmänhet är relevant så länge kapitalismen-imperialismen består, och medan dessa allianser ständigt förändras och omformas, samtidigt som de skarpa motsättningar som är inneboende i dem endast ökar med tiden. För att göra dessa imperialistiska allianser mer acceptabla för befolkningen i stort produceras propaganda och illusioner skapas, som sprids genom de kapitalistiska medierna, såväl statliga som privata. Det faller på kommunisterna att krossa dessa illusioner och förklara imperialismens och de allianser den ger upphov till för folket.
Men även inom den kommunistiska rörelsen är denna fråga omstridd, och starka opportunistiska strömningar gör sitt yttersta för att urvattna varje revolutionär analys av imperialismen och imperialistiska allianser.
För att förstå frågan om imperialistiska allianser måste man först förstå imperialismen. Att förstå den ena utan den andra är omöjligt.
Som system trädde kapitalismen in i sitt imperialistiska stadium för mer än 100 år sedan. Denna utveckling innebar en oerhörd skärpning av motsättningarna mellan olika kapital och deras politiska representanter; den lade grunden för krig som till sin omfattning och brutalitet saknar motstycke i mänsklighetens historia.
Grunden för dessa krig var den skärpta konkurrensen mellan olika kapital och kapitalgrupper om marknadsandelar, råvaror, transportvägar, geopolitiska fördelar och så vidare. Med det ständiga behovet av tillväxt fann sig varje kapital och kapitalgrupp oundvikligen tvunget att kämpa mot sina konkurrenter från andra nationer – medan världen är ändlig är varje kapitals behov av att växa oändligt.
Detta enkla faktum lägger grunden för den kapitalistiska och imperialistiska konkurrensen och tvingar fram allt skarpare konflikter, som i slutändan lägger grunden för ett världsomfattande imperialistiskt krig, med syfte att omfördela stora delar av världen. Detta skedde 1914, liksom 1939, även om det andra världskriget också riktades mot socialismen, mot Sovjetunionen. Dessa krig omfördelade imperialismens byte.
I denna kamp söker varje kapital och kapitalgrupp, varje imperialistisk nation, de bästa villkoren för sin egen expansion. Ett resultat av detta är att imperialister sluter sig samman i större grupper, i allianser, för att främja sina egna intressen – när de gemensamma intressena är större än det som skiljer deltagarna åt kan dessa imperialistiska allianser hålla samman, men inom sig bär de fröet till ytterligare splittring, eftersom motsättningarna oundvikligen skärps ytterligare.
Imperialistiska allianser är inget annat än allianser mellan imperialister med syfte att främja sina egna intressen gentemot sina konkurrenter – och detta gäller varje allians under imperialismen, vare sig det handlar om EU, NATO, ALBA, Shanghai Co-operation Organisation eller Eurasiska ekonomiska unionen.
På grund av de västerländska imperialistiska makternas relativa dominans har emellertid föreställningen att andra imperialistiska makters motstånd mot denna dominans är progressivt fått genomslag inom delar av den kommunistiska rörelsen.
Av vissa självutnämnda kommunister har Iran nyligen lyfts fram som ett exempel på motstånd mot imperialismen, eftersom landet motsatte sig den amerikanska offensiven i Hormuzsundet. I verkligheten kämpar det iranska kapitalet för sin egen maktställning i regionen. På samma sätt har den ryska invasionen av Ukraina av vissa hyllats som en handling av motstånd mot den västliga imperialismen.
Ursprunget till denna felaktiga och farliga föreställning är att likställa imperialismen med den västerländska imperialismen – att likställa en eller ett par imperialister med imperialismen som sådan. Detta är inget annat än opportunism, eftersom slutresultatet blir att anpassa den kommunistiska rörelsens politik till imperialismens intressen. Den försöker dölja kapitalismens-imperialismens verklighet och jämna ut motsättningarna. Den försöker skapa illusioner.
När det gäller frågan om säkerhet försöker dessa opportunister framställa de svagare kapitalens och kapitalgruppernas kamp som en grund för säkerhet – deras allianser skiljer sig kvalitativt från de allianser som utgår från USA eller Europa och utgöra ett verkligt alternativ. Det är vad de säger, och de bortser från verkligheten, som visar att varje kapital och varje kapitalistisk-imperialistisk nation kämpar för sin plats i solen utifrån sin styrka och sina möjligheter. Därför drar vi slutsatsen att det inte finns någon kvalitativ skillnad mellan allianser under imperialismen – de tjänar alla samma syfte: att stärka det egna kapitalets ställning.
Detta leder i sin tur till att vi måste se frågan om säkerhet i ett bredare perspektiv: är säkerhet möjlig under kapitalismen-imperialismen?
Naturligtvis inte. Det kapitalistisk-imperialistiska systemet skapar i sig otrygghet och höjer ständigt hotet och faran för världens folk, ja, för själva planeten. Den enda säkerhet som kan komma ur en allians under imperialismen är de deltagande kapitalens relativa säkerhet.
Skapandet av imperialistiska allianser måste nödvändigtvis ske på folkets bekostnad, eftersom det är folket som utsätts för deras exploatering. Det är folken som lider av de krig, den fattigdom och de grymheter som dessa allianser begår. Därför förkastar vi dem alla lika och väljer inte den ena framför den andra.
I stället väljer vi en tredje väg: socialismens väg, de arbetande människornas makt, den planerade ekonomin under arbetarnas ledning. Detta är den enda säkerhet vi känner till och den enda säkerhet vi någonsin kan erkänna, eftersom vi med denna säkerhet kan avskaffa fattigdom, krig och otrygghet.
Vi kämpar mot kapitalismen-imperialismens otrygghet och vi är fast beslutna att avslöja dem som sår illusioner och dem som medvetet förvränger kapitalismen-imperialismens verklighet.
Vi bekräftar på nytt vår djupa övertygelse om att socialismen är den enda vägen framåt och, som många kamrater har sagt före oss: för varje dag som går ökar skillnaden mellan det vi har och det vi skulle kunna ha.
