I ett uttalande uttrycker Europeisk Kommunistisk Aktion (EKA) sitt stöd och sin solidaritet med demonstrerande skolelever, studenter och unga arbetare runtom i Europa och välkomnar den internationella hamnstrejken den 30 oktober. Uttalandet följer i sin helhet.
—
Över hela Europa, sida vid sida med kämpande skolelever, studenter och unga arbetare – i spetsen för arbetarklassens strejkkamp. Kampen trappas upp genom en internationell strejk i över 100 hamnar mot medverkan i det imperialistiska kriget.
Europeisk Kommunistisk Aktion (EKA) uttrycker sitt förbehållslösa stöd och sin solidaritet med de omfattande demonstrationerna av skolelever, studenter och unga arbetare i Frankrike, Italien, Grekland, Albanien och andra länder, med de omfattande strejkerna i Belgien och de enorma demonstrationerna i Spanien, liksom i Portugal, där den explosiva bostadskrisen står i centrum.
EKA fördömer det brutala förtrycket och regeringarnas, arbetsköparnas och de borgerliga partiernas planer på att påtvinga befolkningen krigstidens ”kyrkogårdstystnad”. Det blir dock allt tydligare att de inte kan bryta kampandan och samordningen bland de arbetare och ungdomar som lamslår arbetsplatser och utbildningsinstitutioner. De fyller gatorna i Europas storstäder och kräver arbete med rättigheter, en utbildning fri från klassbarriärer och med tillräcklig bemanning och infrastruktur samt tillgång till bostäder. De motsätter sig också de krigsdrivna och ”gröna” energiprisökningarna, de stigande kostnaderna för bränsle och livsmedel samt de stagnerande lönerna och pensionerna – allt detta offras på den militära beredskapens altare.
Europeisk Kommunistisk Aktion välkomnar och stödjer den stora internationella strejken den 30 oktober. Den utgör en betydande kampinsats som organiseras i över 100 hamnar världen över, på fyra kontinenter – Europa, Asien, Afrika och Amerika – under parollen ”Hamnarbetare arbetar inte för krig”.
Denna strejk och internationella mobilisering är inte begränsad till hamnarna, utan omfattar nu ett ännu större antal arbetare i varje land. Allt fler sektorer tar stridbara initiativ i form av olika slags mobiliseringar och samordnar sina insatser mot imperialistiska krig, kapitalistiska staters och regeringars medverkan i dessa krig samt de uppoffringar som påtvingas arbetarna för att säkra kapitalistiska profiter.
Denna upptrappning av strejkkampen följer på de stridbara protesterna och strejkerna i flera hamnar, däribland Pireus, Marseille, Le Havre och Genua. Dessa aktioner hindrade lossningen och transporten av militär last tillhörande Nato eller ockupationsstaten Israel. Lasten var avsedd att användas i folkmordet på det palestinska folket och i dödandet av andra människor. Ett liknande initiativ genomfördes den 6 februari 2026 i form av en omfattande mobilisering i tjugo hamnar i sju länder. Det blev fröet till den nuvarande mobiliseringen, som sedan dess har utvecklats i flera riktningar.
Hamnarbetare, sjömän, järnvägsarbetare och andra arbetare går emot koncernernas intressen och sina regeringars, EU:s, Natos och USA:s krigsplaner genom att i praktiken stoppa transporter som används för krigsförbrytelser. Därigenom ger de styrka och mod åt de folk som lider under imperialistiska krig, liksom åt alla dem som bourgeoisien kräver uppoffringar av för krigsförberedelserna.
Varje dag blir det allt tydligare att kapitalismen, som bygger på monopolens makt och det kapitalistiska ägandet av produktionsmedlen och har profiten som sin drivkraft, har spelat ut sin historiska roll och står i fullständig motsättning till arbetarklassens och de folkliga skiktens intressen. Den trampar på deras behov, intensifierar utsugningen och förtrycket, förvärrar deras problem, försämrar deras levnadsvillkor och undergräver ungdomens framtid, samtidigt som storföretagen ökar sina profiter och sin ekonomiska makt och blir alltmer aggressiva.
Samtidigt som EU tvingar människor att välja mellan att frysa och att gå hungriga blir bourgeoisien alltmer angelägen om att få till stånd ett regeringsskifte som kan garantera det politiska systemets stabilitet. I takt med att risken för en ny kapitalistisk kris blir allt tydligare visar arbetarna i hamnarna, ombord på fartygen och inom andra sektorer genom sin kamp att de inte är beredda att göra några uppoffringar för imperialistiska krig. De kämpar för sina rättigheter. Därför kräver de tillfredsställande kollektivavtal, åtgärder för hälsa och säkerhet i arbetet samt verkningsfulla åtgärder för att lindra bördan av de orimligt höga kostnaderna för bränsle, energi och livsmedel. De motsätter sig också medverkan i imperialistiska krig samt monopolens utsugning och profitjakt.
Hamnarbetarnas stridbara aktioner visar att arbetarklassen kan spela en ledande roll i denna utveckling. Trots nationalistisk och annan borgerlig retorik och rivaliteten mellan monopol, borgerliga klasser och imperialistiska maktcentra finns det inget som skiljer arbetarna åt. De får inte välja sida mellan de imperialistiska lägren. Genom sin kamp har de kraften att inte bara lamslå den kapitalistiska produktionen, utan också själva ta makten och bygga ett nytt socialistiskt samhälle som tillgodoser deras behov och grundar sig på ömsesidigt fördelaktiga relationer mellan folken.
Vi uttrycker vår solidaritet med arbetare över hela världen och kräver: ”Hamnarna ska tjäna folken och freden – inte användas som språngbrädor för kapitalisternas krig!”
Europeisk Kommunistisk Aktion
