Är monarkin ett nöje?

Den 30e april, dagen innan arbetarklassens enda helgdag, kunde man på tv6 text-tv läsa om hur kungen hade blivit firad på sin 69-årsdag.

Det underliga i det hela är inte att ett kapitalistiskt skräp-tv-bolag rapporterar om att kungen fyller år, utan hur de gör det. Rubriken stod på sidan 150, vilket på tv6 text-tv är ”nöjessektionen”. Alltså är monarkin numera ett nöje.

Det kanske inte är så konstigt ändå. Familjen Bernadotte är definitivt inte Lisebergsmaterial, men den är lite som Skansen. En kul historisk attraktion som ”säljer landet”. Något som alltid funnits där och som vi skall förväntas vara stolta över. När kungen i forna, feodala, dagar representerade vår adelsklass självständighet från andra nationers kungar, så har den fått en rejäl ”make-over” idag. Nu är inte kungen med på de politiska sidorna i tidningarna, utan det är skvallerpressen som bevakar familjen Bernadotte och deras aktivitet.

På sätt och vis skulle man kunna säga att familjen Bernadotte blivit den ultimata dokusåpan. Den finns på alla kanaler, alla medier, från skvallerpressen till nationaldagsfirande på svt och med sin egen hemsida på internet.

Familjen har blivit ytterligare en kändisfamilj bland många. Till och med gymägare och riktiga reality-kändisar får gifta sig med dem nu. De är inte så annorlunda oss andra, de har bara fötts in i oförtjänt rikedom och status, så det är nog främst överklassen som kollar den dokusåpan, men det är onekligen så att det pågår en charmoffensiv från kungahusets sida, som skall övertyga svenska folket om att vi skall ha kvar en kung som har kaffeflickor, en kung som ivrigt försvaras av feministiska socialdemokrater.

Men själva grejen är att kungen inte är som oss andra. Det ligger i själva sakens natur att vi mitt i den demokratiska (bah!) välfärdsstaten (bah!) Sverige har en man som fötts med en magisk kraft att vara bättre än alla oss andra och därför skall denna kung representera oss alla andra och hans barn tar över hans kraft, när de efterträder honom. Kungamakten går ut på att han är utsedd, förr att styra oss, nu att vara så duktig på att representera landet vid olika statsbesök.

Ingen kommunist eller ens demokratisk socialist kan vara monarkist. Kungen som idé är baserad på extremt odemokratiska och extremt klassistiska premisser.

Lägg sen till vad det egentligen är kungen representerar. Kungens krona sitter på vårt statsvapen. Kungens krona sitter på kapitalets polis symbol, den sitter på kriminalvårdens symbol, den sitter på arméns symbol, listan kan göras lång, kontentan är att kronan sitter på verket, på klassförtryckets och utsugningens mest extrema symboler och, om Jan Björklund får som han vill och hetsar in oss i NATO för att vi skall dö för kapitalets intressen, så kan man ju naturligtvis inte säga att vi skall dö för Kamprad och Wallenberg, utan officiellt sett dör vi för kung och fosterland.

På sätt och vis är vi arbetarrepublikaner, vi kommunister, de enda egentliga vännerna av kungafamiljen som personer. Vi skyr skvallerpressen och vill att familjen Bernadotte behandlas som vilken familj som helst. Vi vill inte döda dem, tortera dem eller fängsla dem, om de, när revolutionen kommer, ger sig frivilligt och lämnar över sin makt och sina tillgångar. Människors liv måste väga tyngre än symbolhandlingar och det är ingen självklarhet att revolutionärer arkebuserar kungar, om dessa inte aktivt motarbetar arbetarklassen och de lägre tjänstemännens intressen.

Som sagt, som vilken annan familj som helst. Om de nu är så lika oss och så käcka, så kan de lära sig att arbeta. Vi vill föra ut dem ur den glamourösa livsstilen och ge dem ett vanligt liv, där Carl Gustav och Sylvia lever på vanlig pension och där Viktoria, Carl-Philip och Madeleine lever som vanliga arbetare. Kanske inom vården, barnomsorg, som svetsare, som affärsbiträde, osv. Att arbeta skall inte vara ett straff, utan något som utvecklar ens karaktär och sätter in en i ett sammanhang där man har jobbarkompisar och lever ett gott liv.

Men förutsättningen för att arbetet skall bli värdigt är att man avskaffar kapitalismen och det innebär inte bara att förstatliga ekonomin, utan också att göra sig av med alla klassklyftor. Inklusive monarker!

Bengt Lennartsson

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.