En växande andel av landsbygdens befolkning är lönearbetare och en ökande andel av dessa måste färdas långa vägar för sin utkomst. Landsbygden har också på det senaste genomgått en språngartad förändring i samband med inflyttning av mängder så kallade emigranter och flyktingar.
På grund av den ofta lägre mekaniseringen av produktionsmedlen på landsbygden, vilket är ett resultat av centralisering av kapitalet till storstäderna, är lönerna generellt lägre på landet vilket i sin tur verkar lönenedpressande på storstädernas invånare.
Transportmedlens privatisering har även den drabbat landsbygdens befolkning hårt. Busslinjer dras in, tågstationer läggs ner medan priset på färdbiljetter ökat.
När stat och kommun heller inte tagit ansvar för vägar utan detta övertagits at privata vägföreningar vilka kunnat sätta upp bommar och avgiftsbelägga de som färdas på vägarna likt medeltida feodalherrar eller israeliska bosattare på västbanken är detta också hårda slag mot folk som bor i glesbygden.
Jordbruk och fiske har drabbats av kapitalets monopolisering och finanskrisen. Småbruk är inte längre lönsamma, tidigare odlad mark läggs i träda. I de fall marken ligger naturskönt har den kunnat säljas till fastighetsspekulanter.
Priset på hus på bohuskusten har rasat i höjden så att fiskarbefolkningen inte har råd att bo kvar i sina hem. Postkontor läggs ner.
Den här utvecklingen som accelererat under de senaste årtiondena har naturligtvis inte skett utan protester från landsbygdens befolkning . Vi har kunnat se gigantiska protestdemonstrationer för att rädda skolor, sjukhus och industri.
”Trädkramarna” utefter vägsträckan Ljungskile-Uddevalla är ett av många organiserade upplopp för att rädda skog, mark och miljö undan storkapitalets framfart, -i detta fall EU-monopolen.
Dessvärre har ledningen över de folkliga protesterna inte varit vaksam nog mot de ideologiska manipuleringar som de efter aktionerna blivit utsatta för och kampen har inte utmynnat i några större vinster för folket och landet.
Finanskapitalet kunde gå över lik för att komma åt våra stugor och var mark i Ammenäs!
En titt i Kommunistiska Manifestet av Marx och Engels ger däremot lite tips om paroller som Sveriges Kommunistiska Parti skulle kunna resa i samband med landsbygdens problem.
1. Konfiskera alla obebodda bostäder 10-tusentals torp och mindre gårdar står obebodda. Beslagta alla de lyxkåkar som byggs utefter kusterna med det enda syftet att placera överflödigt finanskapital. Låt staten hyra ut till behövande för en rimlig kostnad.
2. Expropriera mark som ligger i träda och odla upp i stordrift.
3. Återställ kollektivtrafiken till stat och kommun!
Dessa åtgärder skulle kunna motverka skillnaderna mellan stad och landsbygd och rycka upp landsbygden från den politiska efterblivenhet som resulterat i en kraftig ökning av antalet sd-väljare.
Charlotte Svärdström