Den 1 april 2016 skall 2,9 miljoner svenska arbetare genom 479 nya kollektivavtal ha ett nytt löne- och anställningsavtal för kommande avtalsperiod vars längd i nuläget är omöjligt att sia om.
Sedan 25 år tillbaka har LO:s repskap bestämt att löneförhandlingarna skall ske samordnat. Det har betytt att inget förbund skriver under ett nytt avtal innan alla andra förbund är klara med sina förbundsförhandlingar. Avsikten med detta har varit att inget förbund skall omfattas av fredsplikten innan alla är klara för att på så sätt kunna gå ut i sympatistrejk om så är nödvändigt. Huvudproblemet för LO och inte minst den svenska arbetarklassen har hela tiden det sk ”Märket” varit. Traditionellt har märket satts upp av IF – Metall och dess motpart Teknikföretagen. Märket skulle då vara riktmärke för alla förbund om vilken nivå på löneökningarna som Sveriges industri skulle tåla.. Hela resonemanget om märket bygger på ett borgerligt klass samarbetsresonemang om att vi alla ”sitter i samma båt” resonemanget om märket tar inte hänsyn till produktivitetsutvecklingen eller vilket mervärde som faktiskt skapas på de svenska arbetsplatserna.. De rikliga aktieutdelningarna är inte manna från himlen utan det är pengar skapta av svenska arbetare som inte tas ut i form av ökade löner.
Genom att LO:s 14 förbund gemensamt har accepterat att inga löneökningar får äventyra ”Sveriges” ekonomi har man alltså samtidigt satt sig i en tvångssits.
Inför nästa års avtalsrörelse har redan nu landets 2 mest reaktionär fackföreningar positionerat sig. IF-Metall har tillsammans med sin motpart Teknikföretagen gemensamt deklarerat att det är de som anger vilka avtalsförändringar som Sverige tål utan att äventyra Sveriges ekonomi, dvs det är de som sätter märket.
Kommunal som vid sidan av IF-Metall utgör högerfalangen inom LO har accepterat att landets ekonomi inte får äventyras, dock har Kommunal presenterat en strategi för att kunna höja undersköterskornas löner.
Genom den konstruktion av märket mellan IF-Metall och Teknikföretagen som varit vägledande för hela LO och dess förbund de senaste 25 åren betyder det i praktiken att om Kommunals undersköterskor får en löneförhöjning med låt oss säga 3% och märket är satt på 2,5% måste övriga förbund avstå löneförhöjningar för att inte äventyra märket och landets ekonomi. Hela resonemanget bygger på den absurda föreställningen att det råder ett absolut förhållande mellan Familjen Wallenberg och Jämtlands läns landsting och/eller Härjedalens kommun.
Det här resonemanget och strävan att tjäna storfinnansen väl gjorde att IF-Metall och Kommunal målat in sig i ett hörn och inte kunna finna någon utväg. Sålunda måste de bryta samordningen vilket de gjorde på LO:s representantskapsmöte den 21 oktober.
Samtidigt som detta sker så sitter Handles förbundsledning just nu i förhandlingar med sin motpart om försämringar av LAS.
Det kommer alltså att bli en mycket spännande vinter/vår som kommer att avslöja klassamarbetets återvändsgränd.
Lars Lundberg
