Det är bara att inse, 2015 var ett förskräckligt år. Krig, terrorism, en NATO-debatt som i etablissemangets media var enkelriktat positiv och en allt galnare svensk höger.
2016 kommer väl imperialisterna att föra krig igen, denna gången mot Syrien. Officiellt för att få bort sin egen skapelse, ISIS, men det är nog ingen som tvivlar på att den verkliga orsaken till bombningarna är att skapa kaos i regionen. Imperialisterna ville aldrig ha fred och demokrati i Syrien, de ville ha bort anti-imperialisten och anti-sionisten Assads folkliga regering. De vet om att även den mest lydiga lydregim de skulle installera hade blivit ett nytt Afghanistan. USA ville troligtvis hela tiden hellre ha kaos i Syrien än en regering som antingen är maktlös eller djupt impopulär. Då är det för dem ”bättre” med en libysk situation.
På hemmaplan ser det också dåligt ut för den som tittar på inrikespolitiken från arbetarklassens perspektiv. Sverigedemokraterna är nu största, enligt en mätning som kom strax före jul, parti bland LO-medlemmar.
En del av orsaken kan nog tillmätas det faktum att arbetarklassen inte är stöpt i massproduktion, utan vi har alla olika erfarenheter och moderaterna har alltid, även innan nylanseringen som ”nya arbetarpartiet” haft en stor del arbetarväljare. När nu en stor del av moderaternas väljare flyr till SD, så kan det säker förklara en del av situationen, men samtidigt får man inte som kommunist vifta bort allting med slentrianfloskler.
Visst, det är hemskt att drygt 30 procent av LO:s medlemmar överväger att rösta på ett parti som så uppenbart är del av det etablissemang det vinner röster på att säga sig bekämpa och visst, det är hemskt att så många faller för SD:s eviga lögn att motsättningarna i samhället kan förklaras med etnicitet snarare än klass.
Samtidigt måste vi kommunister sluta göra ursäkter för att så många arbetare röstar reaktionärt. När klasskampen ligger nere vinner reaktionen mark. SAP har inte kunnat leverera någon form av arbetarpolitik på många år och det har bäddat för SD:s framgångar.
Saken är nämligen den att många arbetare är bekymrade i dag. De bekymras över ett EU som vi leddes in i av Ingvar Carlsson, ett EU som tar hit låglönearbetare utan facklig organisering eller kollektivavtal, ett EU som siktar på att ytterligare öka lönedumpningen genom en migrationspolitik som inte kan leverera välfärd till de som tar sig hit och på så sätt skapar konkurrens om jobben.
Men arbetarklassen är, som sagt, inte massproducerad. Det finns en vithetsnorm inom mycket av den svenska vänstern, men många arbetare kommer från andra delar av världen och de oroas över att de, trots sin utbildning, ändå inte kan få något annat jobb än som pizzabagare eller taxichaufförer.
Vi kommunister måste se att arbetarklassen i dag är mer splittrad än någonsin och att det gynnar mörka krafter som SD och extrema islamister.
Vägen framåt går inte genom att blunda för verkligheten, utan genom att se arbetarklassen hur den ser ut i dag och gå framåt. Vi behöver en genuin politik för enighet kombinerad med respekt för skillnaderna.
Det som förenar oss är att vi arbetar eller vill arbeta, men inte får. Så länge vi säljer vår arbetskraft skapar vi också grunder för gemenskap i det att vi har gemensamma intressen. En svensk rörmockare och en första generationens vårdbiträde kommer alltid ha mer gemensamt i ekonomiskt och politiskt intressen än med en svensk bankdirektör eller en invandrad toppolitiker.
I dag för mycket av den svenska vänstern identitetspolitik, en identitet som grundar sig i kön, sexuell orientering eller etnicitet.
Utan att förringa de sektorer inom arbetarklassen som möter dubbel diskriminering, så är det nu dags att ta striden där den borde stå från början, i klasskampen!
SKP är ett litet parti, men vi insisterar på att vi är en viktig röst i samhället. Sympatiserar du med oss bör du definitivt överväga att ansluta dig till partiet, du hittar mer info på vår hemsida, www.skp.se
Gillar du tidningen eller hemsidan www.riktpunkt.nu du läser just nu, bör du definitivt överväga att låta en god vän låna tidningen av dig eller tipsa hen om sajten.
Med hopp om att 2016 blir året då vi vänder utvecklingen, gott nytt år, alla läsare!
Bengt Lennartsson
