Vi kommunister är proletära internationalister. Vi är för en värld utan gränser, då vi ser nationalismen som en uppfinning av borgarklassen för att dela upp världen sinsemellan. Med det inte sagt att man inte får vara stolt över sin bakgrund. Kommunister skall, som Dimitrov sa, erövra stoltheten över ens nations historia, då klasskampen för historien framåt och vi skall se stora händelser i historien som underklassens revolter.
Men när borgarna använder nationalitet eller annat för att dela upp oss, så säger vi ifrån. Det är en självklarhet att vi skall ta emot invandrare och att etniskt svenska och icke etniskt svenska arbetare skall stå enade mot den gemensamma fienden, kapitalisten. Se det som en löneförhandling i större skala, skall arbetsköparen få bestämma vem fackets representanter skall och icke skall företräda?
Med detta i bagaget har det alltid varit en självklarhet för arbetarrörelsen att kämpa mot förtryck av muslimer. Hade det bara rört sig om en religiös tro, hade det inte funnits några problem, men när en del muslimer gör politik av sin tro, extrem politik, som innebär att människor av annan tro eller politisk färg blir mördade, så är det dags, i spåren av massakern på satirtidningen i Paris, såväl som av brandattentatet mot moskéer i Sverige att vi granskar det hela lite närmare och inte bara säger att muslimer är förtryckta.
Islam är en religion olika alla andra religioner i det att det finns en del av den som predikar med våld och mord. Vi har sett det i IS framgångar i Syrien/Irak och vi har sett det i den attityd mot värdländerna som gör att mediefolk får tänka sig om flera gånger innan de publicerar något. Alla muslimer är inte terrorister, men de som är terrorister skall kallas vid sitt rätta namn och inte urskuldas.
Vad är då islamisk fundamentalism? All politisk islam är inte av ondo, menar kommunister, men de former av islamism som kan betecknas som fascism är. Dessa uttryck av fundamentalism delar metoder med fascismen, våld mot oliktänkande, målet det samma, ett auktoritärt samhälle där arbetarrörelsen är krossad och man fiskar också medlemmar ur samma grumliga vatten som de svenska nazisterna, kriminella och andra missanpassade individer. I takt med att kapitalismen krisar och kapitalet använder sig av politiska företrädare, från Sjöstedt till Åkesson, som alla säger sig vilja företräda arbetarklassen, men som alla delar en direkt arbetarfientlig politik, så är det inte så konstigt att allt fler deklasserade invandrare i förorterna, ofta unga killar utan egentlig utbildning i islam, vänder sig till extremismen och ger sina liv för dess skull.
Islamsk fascism är ett problem, inte bara i Mellanöstern, utan även i Sverige. Vi har sett hur den svenska yttrandefriheten nagelfars, då konstnärer blir tvungna att leva under polisbeskydd, men även hur andra invandrare blir bevakade av islampolisen i förorterna, gubbar som har synpunkter på hur korta kjolar tjejerna där bär.
Faktum är att många invandrare blir offer för islamistfascismen, även i svenska förorter. Men den svenska vänstern är för feg att säga ifrån. Kristna fundamentalister som vill förbjuda abort eller samkönade äktenskap, bekämpas av den yttersta vänstern, men när islamistfascisterna gör det samma, blir det oftast utan angrepp från antifascisterna. Vi har könsstympning, hedersmord och slöjor i Sverige, men den vänster som säger sig stå för kvinnans frigörelse, den är oftast tyst i detta.
Några som däremot verkat fatta galoppen är ett gäng antifascister i Oslo. I Oslo fanns (finns?) en extrem grupp vid namn ”Profetens Ummah”, som överföll homosexuella i invandrartäta områden. De norska antifascisterna tog upp kampen mot dem och det är precis vad som behöver göras, även i Sverige. Demonstreras det mot den svenska fascismen, bör det också demonstreras mot Wahabismen och Salafismen i Sverige. Vanliga muslimer skall lämnas i fred, men de som utgör reaktionens spjutspets skall bekämpas!
Vi skall naturligtvis ena alla krafter som går att ena i kampen mot islamistfascismen, men på lång sikt behöver vi visa folk att fascismen är sammankopplad med kapitalismen och det enda svaret, det enda slagkraftiga svaret, på de frågor som fascismen väcker är kamp för socialismen, för en klasslös värld där vi arbetar med varandra, inte mot varandra!
Bengt Lennartsson
