Nu är det klart, landstingsfullmäktige tog den 26 oktober beslutet med 39 ledamöter för nedläggning och 36 emot, beslut om att påbörja slakten av Sollefteå sjukhus, två ledamöter avstod från att rösta. Beslutet om att lägga ner BB, förlossningen och kvinnosjukvården föregicks av en över 3 timmars debatt i landstingsfullmäktige. Sen tidigare har akutortopedin och akutkirurgin fått stryka på foten och hela beslutsprocessen har föregåtts av protester och hot om uteslutningar för de i (S) som vågat ha en avvikande åsikt.
Nu ska definitivt inte ”alliansledamöterna” ta detta som att de har vunnit en seger, för tyvärr är de i högsta grad skyldiga till debaclet enär de satt i majoritetsställning tillsammans med sjukvårdspartiet fram till valet 2014. Vad är det man säger, ”svinhugg går igen”!
Ja, man vet att man är knegare när alla beslut går en över huvudet och att alla konsekvenser blir ens egen sak att ta itu med.
Men visst kunde saker och ting fått en annan vändning om bara viljan funnits. Nu är det bara att bryta ihop och komma igen, som något snille inom ishockeyn uttryckte sig en gång.
Sollefteås övriga verksamhet och Örnsköldsviks nuvarande verksamhet är såklart i farozonen. Ett annat farligt hot kan vara den kommande regionbildningen. Ett av de bärande förslagen för att genomföra regionbildningen är att man avknoppar länsstyrelsen och landshövdingen deras makt, men sen då!
Jo, ett annat alternativ med regionbildningen är att vården kommer att bli bättre, men troligen längre bort. Fast det skulle motiveras med att OM man behöver specialistvård så är man beredd att åka någon annanstans! Ja, självklart är det så, så har det varit så länge jag minns. Har själv åkt till både Sundsvalls som Umeås sjukhus när hjärtat krånglade som mest.
Fast ska vi vara ärliga så kommer troligen en region typ ”Stornorrland, med Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län eventuellt inte ha plats för fler än tre fullvärdiga sjukhus! Ja, Norrlands universitetssjukhus i Umeå lär vara kvar och Östersund som ombesörjer den västra delen mot Norge. Då hänger det på om Sundsvall kan konkurrera med Sunderbyns sjukhus som ligger mellan Boden och Luleå. Där tror jag personligen att Sundsvall kan få stryka på foten.
Då återstår för regionen att besluta sig för vad som ska hända med Sundsvalls sjukhus, Lycksele sjukhus, Örnsköldsviks sjukhus samt det som återstår av Sollefteå sjukhus.
En inte allt för avancerad gissning är att dessa blir något sorts kvalificerade vårdcentraler med eventuellt akutmottagning och röntgenmottagning, allt annat blir via remisser till de tre nämnda sjukhusen! Då ska vi ha klart för oss att det rör sig om ett område som är stort som halva Sverige. Eller för att ta ett exempel så skulle Malmös befolkning få sin ortopedi eller kirurgi i Göteborg eller varför inte Linköping där det finns ett universitetssjukhus.
Så är det för oss här uppe i den norra delen av Sverige och det är därför vi gnäller.
Ja, kort och koncist skulle man kunna säga: Men vet att man är norrlänning när sjukhuset ligger någonstans där man knappt satt sin fot tidigare och att våra kvinnor riskerar att behöva åka upp emot 300 km eller mer för att komma till en förlossningsavdelning!
Den som fortfarande tror att något av de etablerade partierna tvärt kommer att ändra sig i den här frågan kan nog snabbt slå detta ur hågen. Nu gäller det att kämpa för det som är kvar och det med både näbbar och klor samt att få folket med sig i kampen.
Några som verkar tro att de kan göra något åt detta är det lokala borgerliga sjukvårdspartiet. De förlorade sina tre mandat i landstinget Västernorrland i förra valet, mest för att de inte hade kandidater som ville kandidera till landstinget. Nu har de vädrat morgonluft och annonserar flitigt i dagspressen efter nya medlemmar som vill kandidera. Personligen tror jag inte att ytterligare borgerlig politik gör saken bättre, utan förordar ett socialistiskt alternativ. SKP i valet till landstingsfullmäktige i Västernorrland 2018!
Därför slår vi ett extra slag för det faktum att politiker tyvärr skor sig ekonomiskt på sina uppdrag. Ingen politiker ska kunna tjäna mer än genomsnittet på sitt uppdrag, än vad de människor tjänar som de är valda av.
Det skulle i och för sig innebära att vissa partifunktionärer skulle känna sig skinnade in på bara kroppen, men ändå ett slag för rättvisan. Att ha löner på långt över 100 000 i månaden är knappast att leva som man lär när det finns människor som tvingas leva på en pension eller a-kassa under 10 000.
Sammanfattningsvis så tror jag inte att det är försent att rädda vården. Men för det krävs kamp och protester. Ådalsborna har verkligen visat att det fortfarande finns kampvilja, trots att det inte bar hela vägen. Om nu bara befolkningarna i de andra delarna av landet har lärt sig något kan vi säkert rädda den samhälleliga servicen som finns kvar.
Man vet att man är kommunist när näven knyts automatiskt när man får höra talas om orättvisor.
Mats Hedell
