Dagens akuta bostadsbrist är inte något som uppstått över en natt utan är en situation som byggts upp under lång tid som kan spåras tillbaka till skattereformen 1990/91, som byggde på en uppgörelse mellan Socialdemokraterna och Folkpartiet.
Sedan dess har bostadsbyggandet stadigt minskat fram till det senaste året. Framförallt är det byggandet av hyresrätter som dramatiskt minskat. Enligt statistik från Boverket behövs det byggas 700 000 nya bostäder fram till 2025, ett nästan lika omfattande bostadsbyggnadsprogram som genomfördes på 1960-talet med miljonprogrammet.
I samband med skatteuppgörelsen övergavs också alla planer på samhällsplanering och bostadsplanering, allt överlämnades till den nyliberala ”marknaden” som skulle sköta allt per automatik och vara självreglerande så att inga brister skulle uppstå. Rätten till bostad skulle styras av bankernas och byggmonopolens profiter, nu ser vi resultatet. Akut bostadsbrist med enorma bankprofiter och skola, sjukvård, äldreomsorg och hela den offentliga sektorn går på knä.
Marknaden behövde massarbetslöshet för att driva upp profiterna och bonusar till den politiska och ekonomiska eliten vilket är det enda som växt sedan början på 1990-talet.
Men nu har verkligheten även kommit ifatt detta samhälles ”stöttepelare”. På Dagens Samhälles debattsidor diskuteras just nu bostadspolitiken under kategorin heta debatter med titeln ”de bostadspolitiska målen” där man kan läsa ett flertal debattinlägg av alla de politiska kulörerna och aktörerna inom byggande och finanser. Deras förslag är i huvudsak mer marknad, det vill säga mer av den politik som lett till den katastrofala situation vi har idag, där bostadsbolag kan debitera staten en månadshyra för en enrumslägenhet med 50 000 kronor. Deras gemensamma slogan är mer avregleringar kring plan- och byggärenden för att byggandet skall komma igång snabbare och bostäderna skall bli billigare.
En av debattörerna menar att problemen när det gäller bostadspolitiken kan spåras till stora brister i rollfördelningen mellan stat, kommun och marknad, och däri har han rätt. För den verkliga källan till problemen inom bostadspolitiken är det kapitalistiska systemet som struntar i bostadsbyggandet. Det enda som det systemet bryr sig om är vinst och profit, det bryr sig inte om människors behov av bostäder.
Sveriges Kommunistiska Parti, SKP, menar att för att avskaffa bostadsbristen måste stat och kommun ta ansvar för och planera bostadsbyggandet, det är det enda som kan lösa den framtida bostadsförsörjningen.
SKP anser att alla ska ha rätt till en bra bostad. Vidare skriver SKP i sitt socialpolitiska program att i många kommuner står lägenheter tomma på grund av att ingen har råd att hyra dessa samt att regionalpolitiken saknat styrmedel för en helhetsmässig planering av bostäder och arbetsplatser.
De senaste årens bostadspolitik har kraftigt försämrat de boendes möjligheter till standardförbättringar och medfört ökad segregation. Många bostadsrättsföreningar har på grund av för höga byggkostnader och höga bankräntor gjort konkurs, vilket inneburit att många familjer förlorat insatsen och därmed hamnat i ekonomiska svårigheter. Samma problem har drabbat kommunala bostadsföretag.
Bostadsbyggandet har de senaste åren varit obefintligt. Detta måste ändras. Det är stor efterfrågan bland ungdomar och äldre på en bra bostad till låg hyra.
SKP ställer följande krav när det gäller bostadspolitiken:
• att byggmaterialindustrin förstatligas och marken överförs i samhällets ägo
• att handel och spekulation med fastigheter och bostadsrätter förbjuds
• att bostadsproduktionen överförs till statlig finansiering med en låg och fast ränta
• att hyresgästerna tillförsäkras inflytande över sitt boende
• att åtgärder vidtas för att åstadkomma jämlika ekonomiska villkor mellan olika boendeformer
Med dessa åtgärder menar SKP att den ökade bostadsbristen och bostadssegregationen effektivt kan bekämpas.
