Aten, Grekland den 17-18 september, 2010
Alla vi, som efter inbjudan av (den stridbara fackliga ”fronten”, red. anmärkning) PAME möttes och deltog i den europeiska fackliga mötet i Aten, uttrycker vår militanta solidaritet med arbetarklassen och det grekiska folket för den klass orienterade kamper de förde och fortsätter att föra mot de antipopulära åtgärder som infördes av regeringen i PASOK, med stöd av IMF, EU och EG-fördraget.
Vi hälsar PAME:s ledande roll i kampen, som på grund av sin strategi och taktik, belyser kärnan i krisen och dess lösning till förmån för det arbetande folket.
Vi hälsar och uttrycker vår solidaritet med kampen för alla arbetare i hela Europa, som kämpar för att de arbetande inte skall betala för kapitalets kris.
Den kris som drabbar Europa och den kapitalistiska världen i allmänhet är en följd av den överproduktions kris som orsakas av kapitalets jakt och tävlan efter ökade profiter.
Krisen finns i alla europeiska länder och alla regeringar, antingen neokonservativa eller socialdemokratisk följer och tillämpar samma strategi. Krisens bördor vältras över på arbetarklassen, fattiga bönder och egenföretagare. De privatisera stora delar av den offentlig egendomen och ta bort kärnan i alla sociala erövringar.
I dessa kritiska och komplicerade förhållanden och i dessa allmänna angrepp på arbetarklassen, är den roll som en klassorienterad fackföreningsrörelse spelar ännu viktigare. Och i denna tid av kapitalets kris, är förekomsten av två olika linjer i den fackliga rörelsen uppenbar.
Å ena sidan finns raden av konsensus, kompromisser, underkastelse under konkurrenskraftens flagga, och lönsamheten för monopolen i varje land. Denna linje är enig med storfinansen och EU-byråkratin.
Denna linje, direkt eller indirekt stöder de åtgärder som EU och regeringarna vidtar för monopolen skall kunna upprätthålla sina vinster och inte förlora ett enda öre av sin profit. Detta är den linje som håller miljarder euro som skall ges till arbetsköparna, i namn av krisen, för att folk inte skall förlora sina jobb. Det är den linje som instämmer med noll i löneökningar och t.o.m. lönesänkningar. Det är den linje som säger att det är ok att avskeda vissa anställda för att rädda andra. Det är den linje som accepterar flexibla anställningsformer, arrangemang av arbetstiden i namn av att hålla nere arbetslösheten, etc. Detta är en linje som leder till nederlag för arbetarna. Denna linje är uttryckt i Europa, genom att de reformistiska fackföreningarna som samarbetar med Europeiska kommissionen, EU: s organ, arbetsköparnas organisationer och statliga organisationer. De fackliga organisationerna som är för social dialog, kompromisser och eftergifter.
Å andra sidan finns fackföreningar som följer inriktning av klassorienterade kamp, olydnad, motattack och organisation av kampen mot antipopulär politik, mot EU. Det är den linje som kämpar för social frigörelse av arbetarklassen, som vill störta exploatering av människan. Det är den linje som kämpar mot monopolen, mot multinationella företag, för arbetarna. En linje som vägrar acceptera att krisens bördor övervältras på arbetarklassen. Det är den linje som säger nej till uppsägningar. Det är den linje som säger ja till löneökningar, till varaktig, stabil och full sysselsättning, till 7 timmars arbetsdag, 35-timmars arbetsvecka, 5-dagars arbetsvecka, säger ja till en minskning av pensionsåldern, ja till offentlig, gratis utbildning och hälsa. Det är den linje som säger nej till privatiseringar, det är den linje som uppmanar till kamp genom massiv och starkt olydnad. Olydnad mot EU: s alternativ som kan ge rättvisa åt negationen av det irländska folket och Frankrike, som fanns i folkomröstningarna i dessa länder. Det är den linje som kämpar för att avsluta imperialistiska krig.
Vi har en absolut skyldighet att bidra till denna kamplinje, för att en massiv klassorienterade kamp över hela Europa utvecklas och samordnas. I denna riktning vi måste organisera kampen för vardagliga problem, att avslöja deras orsaker.
Baserat på allt som vi beslutar:
1. Att fortsätta och att utveckla våra kontakter och möten, i syfte att bättre samordna och mer aktivt utveckla de militanta krafterna i Europa.
2. Anordna en gemensam demonstration-protest vid huvudkontoret för ECB, i Frankfurt,Tyskland, och Europeiska kommissionens huvudkontor i Bryssel, Belgien, 2010.
3. Att organisera tre sektoriella möten inom livsmedelssektorn, transportsektorn och kommunikationer med huvudmotivet: ”utvecklingen i sektorn mot den politiska privatisering” under 2011.
4. Att samarbeta och delta i initiativ från World Federation of Trade Unions, och att främja principerna om klassorienterade kamp och att agera tillsammans med Europeiska regionala kontor i WFTU.
