Efter det historiskt sett katastrofala valresultatet socialdemokraterna erhöll i höstens val tillsatte som bekant SAP en krisgrupp bestående av fyra underavdelningar. Dessa grupper blev det:
1. Politisk analysgrupp under ledning av Anna Johansson och Ardalan Shekarabi
2. Faktabaserad analys under ledning av Morgan Johansson
3. Organisatorisk analys under ledning av Johan Persson
4. Idédebatt och omvärldsanalys under ledning av Kajsa Borgnäs
Den grupp som skulle syssla med politisk analys inledde sitt arbete med att besöka olika LO- förbund, för att tillsammans med dem diskutera det socialdemokratiska valfiaskot. Anledningen till att man besökte LO-förbunden beror naturligtvis på att ledande socialdemokrater liksom ledande fackföreningsledare inte förmår att se att ett politiskt parti, vilket som helst, aldrig kan ha samma uppgifter som en fackförening och omvänt. En fackförening kan aldrig ersätta eller jämställas med ett politiskt parti. Genom den här sammanblandningen kan det ju uppstå smått komiska situationer. Det kan ju bli så att SAP diskuterar sitt valarbete med människor som vare sig har intresse för eller röstat på SAP. Det var precis så det också blev. Ardalan Shekarabi från den politiska analysgruppen kom på så vis att diskutera det socialdemokratiska valmanifestet med SKP- medlemmar. Nu har SAP:s krisgrupp som skulle diskutera och analysera politiken kommit med en första preliminär analys av sitt arbete. Av den analysen kan vi direkt konstatera att man efter samtal med mängder av LO-medlemmar, däribland kommunistiska LO-medlemmar, inte har lärt sig ett jota.
Vid gruppens första analys pekar gruppen på att SAP förlorade valet därför att väljarna inte gillade förslaget om höjd drivmedelsskatt och förändrad fastighetsskatt. Inte ett ord om arbetslösheten, inte ett ord om den galopperande fattigdomen, inte ett ord om att 100 000 människor nu står helt utan försörjningsskydd, inte rätt till A-kassa, inte rätt till sjukersättning, inte rätt till försörjningsstöd, inte ett ord om att vräkningarna ökar i lavinartad fart.
Mitt i denna tragiska verklighet som de ledande socialdemokraterna inte ser leker man att höjd drivmedelskatt är samhällets ödesfråga. Med sådana vänner behöver vi inga fiender, varken fackligt eller politiskt.
Lars Lundberg
