Kamrat Fidel Castros reflektioner: Kongressens debatter

Från när Kubas Kommunistiska Parti nyligen höll kongress.

Idag kl 10 på söndagsmorgonen lyssnade jag på den sjätte partikongressen och delegaternas debatter. Kommittéerna var så många så jag kunde självklart inte lyssna på alla som talade.

De hade samlats i fem kommissioner för att diskutera ett flertal ämnen. Självklart utnyttjade jag också pauserna till att andas lugnt och förbruka lite av den energi som har sitt ursprung i jordbruket. De har säkerligen mer aptit för sitt arbete och för sin ålder.

Jag förvånades över denna nya generations förberedelser med deras upphöjda kulturella status, så annorlunda mot de som inträffade 1961, då amerikanska bombflygplan med legosoldater i spetsen attackerade Cuba. De flesta av delegaterna på partikongressen var då bara barn eller hade inte blivit födda.

Jag fäste inte så stor vikt på vad de sade, utan det var snarare sättet de sade det på. De var så förberedda och hade så fint ordförråd så att jag nästan inte förstod dem. De diskuterade varje ord. Man diskuterade till och med ingående om det skulle sättas ett kommatecken eller inte i ett visst stycke.

Deras uppgift är ännu svårare än vad som förväntades av vår generation när man proklamerade socialismen på Kuba, 90 mil från USA.

Att hålla fast vid de revolutionära principerna är därför enligt min mening det största arvet som vi kan lämna kvar till honom. Det finns inte utrymme för misstag i detta ögonblick av mänsklighetens historia. Ingen ska förneka denna verklighet.

Partiledningen ska bestå av vårt lands främsta politiska begåvningar som är kapabla till att hantera rikets politik som hotar den mänskliga arten och som skapar gangsters som Nato. Dessa är kapabla till att på enbart 29 dagar utföra mer än 4000 bombuppdrag över en afrikansk nation.

Det är en plikt för den nya generationen av revolutionära män och kvinnor att vara förebilder för blygsamma ledare, forskare och outtröttliga socialistiska kämpar. Utan tvekan är det en svår utmaning i den barbariska epok av konsumentföreningar att bekämpa det kapitalistiska produktionssystemet, som främjar och lockar fram själviska instinkter hos människor.

Den nya generationen är kallad att rätta till och förändra utan tvekan på allt som ska korrigeras och ändras, och ska fortsätta att visa att socialismen är också konsten att förverkliga det omöjliga: att starta och genomföra de ödmjukas revolution för de fattiga, och försvara det under ett halvt sekel från den mäktigaste makt som någonsin har existerat, USA.

Översatt av Charlie Paulsson

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.