I LO tidningen från den 17 maj finns en stort uppslagen artikel som handlar om Europafackets kongress som under vecka 18 genomförs i Aten. I artikeln ser man en stor bild där uniformerad polis skyddar kongressdelegaterna med den svenska olyckan Wanja Lundby – Wedin i spetsen från uppretade demonstranter. Artikeln berättar att de uppretade demonstranterna skaldade, Vi vill inte ha er här Byråkrater. Vidare berättar artikeln att kongressdelegaterna som var på väg in i kongressbyggnaden blev översköljda av flygblad där det stod Åk hem Eoropafacksbyråkrater. Vad som retat gallfeber på de grekiska arbetarna är naturligtvis att Europafacket med Wanja Lundby – Wedin som ordförande ser och har sett som sin viktigaste uppgift att försvara kapitalismens brutala angrepp på arbetarklassen som viktigare än att försvara de som drabbas av kapitalismens överproduktionskris.
När jag läser artikeln kommer jag osökt att tänka på att för ungefär en månad sedan befann jag mig själv i Aten för att närvara vid Fackliga Världsfederationen WFTU:s 16:e kongress. När vi, 852 kongressombud från alla världsdelar anlände till Aten möttes vi av 15.000 jublande arbetare som med sin fackförenings stolta fana, Pame – Alla arbetares militanta front hälsade oss alla varmt välkomna till Aten. Runt hela Aten hade man dessutom satt upp 16 000 jättestora affischer som alla hälsade oss och WFTU:s 16.e kongress välkommen till Aten. Som representant från en svensk fackförening blev det storslagna mottagandet nästan för mycket. Vi som är vana att alltid köpa våra tjänster. Behöver vi sätta upp affischer anlitar vi naturligtvis ett företag som får ombesörja saken. Bara tanken på att vi skulle få 15.000 fackliga medlemmar att jublande gå ut på gator och torg för att välkomna internationella gäster är ju befängd. Vi får nöja oss med några tiotal på 1:a Maj. Behöver vi något så köper vi det, konstigare än så är det inte. Det är ett elände att det inte går att köpa medlemmar, hade det varit möjligt hade vi inte tappat en enda medlem.
Hur kan det vara en sådan skillnad mellan fackförening och fackförening. Jo det är så att Europafackets grundideologi är klass-samarbete och Pames och WFTU:s grundideologi är baserad på klasskamp, solidaritet och öppenhet. Därmed blir Pame de stridbara arbetarnas fack och Europafacket blir byråkratin och klass-samarbetets. Byråkraterna kan inte själva sätta upp några affischer, det kan däremot den fackförening som bevisligen och dagligen genom konkret handling alltid på klassmässig grund tar ställning för dess medlemmar.
Pame – Alla arbetares militanta front är ett lysande föredöme för oss fackföreningsmedlemmar i hela Europa.
Lars Lundberg
