Gaddafis politiska idéer kanske inte faller dig i smaken, men ingen har rätt att ifrågasätta det faktum att Libyen är en suverän stat och medlemmar av FN. Världen har ännu inte nått den punkt som enligt min mening är en förutsättning för de mänskliga arternas fortlevnad nämligen alla människors tillgång på denna planet till materiella resurser. Vad vi vet, existerar det inte i nuläget någon i solsystemet som lever under de mest primitiva villkoren för mänskligt liv.
USA har alltid haft för avsikt att vara en smältdegel av mänsklighetens alla arter, trosuppfattningar och nationer, likt skillnaden mellan herrar och slavar, rika och fattiga. Alla har dock hållit sig inom sina gränser. I norr låg Kanada, i söder, Mexiko, i öster, Atlanten och västerut, Stilla Havet. Alaska, Puerto Rico och Hawaii var simpla historiska missöden.
Vad som dock gör frågan ännu mer komplicerad är det faktum att den inte infriar den ädla önskan för de som kämpar för en bättre värld, som förtjänar lika mycket respekt som människors religiösa övertygelser gör. Det skulle bara krävas radioaktiva isotoper i någon form med ursprung i det berikade amerikanska uranet som används av termonukleära växter i relativt små mängder, eftersom de inte finns lagrade i naturen till att få ett slut på vår arts bräckliga existens. Att upprätthålla detta avfalls ständigt ökande volymer, under armerad betong och stålkistor är en av mänsklighetens största utmaningar.
Händelser som kärnkraftsolyckan i Tjernobyl eller jordbävningen i Japan har påvisat dessa dödliga risker.
Detta är dock inte frågan som jag kommer att uppmärksamma idag, men så förvånad jag blev igår när jag såg på Walter Martinez show ”Dossier” på venezuelansk TV, filmade bilder av mötet mellan chefen för det amerikanska Försvarsdepartementet Robert Gates och Storbritanniens försvarsminister, Liam Fox, som besökte USA för att diskutera det orättfärdiga krig som inletts av Nato mot Libyen. Det var något svårt att tro att den brittiske ministern hade vunnit en Oscar. Han var ett nervknippe, spänd och talade som besatt. Dessutom fick jag intrycket av att han bara spottade ut orden.
Naturligtvis kom han först till Pentagons entré där Gates inväntade honom med ett leende. Båda ländernas flaggor, den av det gamla brittiska kolonialväldet och dess styvson, de Förenade Staternas imperium, hissades på båda sidor när nationalsångerna spelades. Höger hand på bröstet, den stela och högtidliga honnören i ceremonin som hölls av värdlandet. Detta var den inledande akten. Senare gick de två ministrarna in i Pentagon. De hade förmodligen pratat länge, med tanke på de bilder jag såg, som var och en av dem återvände till med ett tal i handen. Det rådde inget tvivel om att de hade övat på sina respektive tal i förväg.
Hela bakgrunden till detta scenario var iscensatt av tjänstemän i uniform. Till vänster kunde jag se en lång, smal ung soldat, som hade ett rakat rött hår, en keps med svart skärm nerdragen nästan till halsen, uppvisandes sitt bajonettgevär. Han verkade varken blinka eller andas, likt skepnaden av en soldat som är redo att avfyra en gevärskula eller en kärnvapenraket med en destruktiv kapacitet på 100 000 ton sprängmedel. Gates talade med ett leende och en värds naturliga uppförande. Britten gjorde detta på sättet som jag har förklarat.
Det är sällan jag sett något mer skrämmande än detta. Han utstrålade hat, frustration, ursinne och använde en hotfull retorik mot den libyske ledaren och krävde att han omedelbart skulle avsäga sig makten i landet. Han såg upprörd ut då de mäktiga Nato stridsplanen inte hade lyckats med att krossa det libyska motståndet på 72 timmar.
Han saknade bara utropet ”blod, svett och tårar”, precis som Winston Churchill när han skulle beräkna det pris som hans land skulle betala i kampen mot de nazistiska stridsplanen. Men i detta fall spelas den nazifascistiska rollen av Nato som har genomfört tusentals bombningsuppdrag med de mest moderna flygplan som världen någonsin har känt till.
Utöver det, kom den amerikanska administrationens beslut om att tillåta användandet av radiostyrda målflygplan för att döda libyska män, kvinnor och barn, liksom i Afghanistan, tusentals kilometer från Västeuropa, men den här gången mot ett arabiskt och afrikanskt land, inför ögonen på hundratals miljoner européer och inte minst inför FN:s organisation.
Rysslands premiärminister Vladimir Putin sade i går att dessa krigshandlingar var olagliga och att de ligger utanför ramen för de överenskommelser som antogs av FN: s säkerhetsråd.
De råa attacker som det libyska folket har blivit utsatta för, har antagit en nazifascistisk karaktär och kan användas mot vilket U-land som helst.
Jag verkligen är förvånad över det motstånd som Libyen har uppvisat.
Den krigsförande organisationen beror nu på Khadaffi. Om han vägrar och inte ger efter för deras krav, kommer han att skrivas in i historieböckerna som en av arabländernas främsta aktörer.
Nato petar i en eld som kan bränna alla.
Fidel Castro Ruz
27 april 2011
Översatt av Charlie Paulsson
