Kommentar. Allt sedan Vänsterpartiet efter 1977 ostört kunnat driva sitt högeropportunistiska parti, har medlemmarna lidit under medias ständiga attacker att partiet hela tiden driver en hemlig kommunistisk agenda. Gudrun Schyman hade uppenbara problem med att förklara att hon i sin ungdom bara lät sig förledas politiskt. För henne gick det så långt att hon gjorde bedömningen att hennes enda chans att rädda sin personliga försörjning var att öppna ett nytt och eget parti, FI. Lars Ohly som efterträdde fru Schyman begick misstaget innan han fick nödvändig rutin i sin roll som partiledare, att förklara sitt stöd för den kubanska revolutionen, han gick så långt att han till och med förklarade att han var kommunist. Detta fick han mycket stora problem med och förklarade sedan att hans tid som kommunist varit ett stort misstag samt att försvaret av den kubanska revolutionen även det varit ett misstag. Dock blev aldrig den omvändelsen under galgen trovärdig för Expressen och Damernas Värld, inte minst Vänsterpartiets husorgan drev en vildsint kampanj. Alltså blev även Ohly omöjlig som partiledare.
När nu Vänsterpartiet valt Joans Sjöstedt som ny partiledare är den diskussionen avklarad och kommer inte mera att besvära Vänsterpartiet och dess medlemmar. Jonas Sjöstedt är ju en principfast och målmedveten antikommunist.
Jonas Sjöstedt förklarade i sitt installationstal på kongressen att han ska sätta fokus på klimatfrågorna. Som första rivstart skall han därför snarast kontakta sina vänner Juholt och Fridolin för att göra upp om ministerlistan efter 2014 års val som Sjöstedt räknar med att vinna och vill bli ansvarig statsråd för Järnvägen.
Problemet för Sjöstedt och alla andra är att vi lever i ett kapitalistiskt samhälle vars ledstjärna är maximal profit, oavsett om det gäller äldreomsorg, järnvägstrafik eller flytt av Ericssons mest lönsamma fabrik i Gävle till Kina och Lettland. Man kan tyvärr inte både behålla och äta kakan, men det blir ett problem som Vänsterpartiet och dess medlemmar får hantera efter det att partiet fått sina synnerligen efterlängtade statsrådsposter.
