”Arvet efter Falluja” är en fransk dokumentär från 2011 som handlar om bombningen av den irakiska staden Falluja 2004. Dokumentären visades den 19 februari på svensk television (Dokument utifrån). 134 amerikaner och 3400 irakier stupade och än idag föds 1 av 5 barn med allvarliga missbildningar. De som föds missbilade lever ofta endast några timmar. Majoriteten av Iraks missbildade barn är under tio år. Man har hittat 52 olika grundämnen i de jordprov och hårprov som man har undersökt. Men dock tros uran ha orsakat alla missbildningar.
Uran är ett mineral som används i kärnkraftverk. Vid bombningen av Falluja användes vit fosfor eller så kallade fosforbomber. Enligt Genevekonventionen är det förbjudet att använda vit fosfor i befolkade områden. Den amerikanska armén hävdar att man använde det för att lysa upp stridsplatser och som rökavskärmning, alltså inte i offensivt syfte. Idag är Falluja en belägrad stad som ligger 5 mil från Bagdad. Den kontrolleras av den irakiska armén och staden har 300 000 invånare. Falluja är en nedsmittad stad. Det finns fortfarande giftigt och kontaminerat radioaktivt avfall i luften, vattnet och jorden, så kallat utarmat uran. Det är ett tabubelagt ämne och i Belgien, Irland och Costa Rica är det förbjudet att använda utarmat uran i vapen. Att använda utarmat uran i vapen klassas som ett krigsbrott, men idag finns det trots det ingen internationell konvention. Det utarmade uranet orsakar än idag olika sorters cancersjukdomar i synnerhet lungcancer, leukemi, bröstcancer och barncancer.
Eftersom Falluja dessförinnan var ett amerikanskt experimentområde för termobariska sprängmedel, är staden idag svårt drabbad av en omfattande genetisk skada. I staden återfinns idag otaliga hus där väggarna är täckta med skotthål. Falluja var först med att göra motstånd mot den amerikanska ockupationen och besegra den. Amerikanarna kallar området där Falluja ligger för ”Dödens triangel” eftersom 1500 amerikanska soldater stupade här 2004. Det motsvarar en tredjedel av de amerikanska förlusterna i Irak.
Charlie Paulsson
