Rädslan för ett krig mot Iran och dess hårda konsekvenser ökar för varje dag. Offentliga reaktioner från oppositionen beträffande detta onödiga krig hörs allt högre. Dessa består av offentliga vakor, demonstrationer, namninsamlingar, kampanjer på Internet och kritiska artiklar publicerade i nästan alla av landets tidningar. En i synnerhet noterbar artikel publicerades av författaren David Grossman i tidningen Ha’ aretz. I den skrev han följande ” Frågan är varför departementschefer och forna medlemmar av säkerhetsstyrkor, alltså de som tjänstgör idag, inte enbart de som har lämnat sina poster, ställer sig upp och säger sanningen. Varför ställer de sig inte upp nu medan möjligheten fortfarande finns och förklarar entydigt att man inte vill samarbeta med detta storhetsvansinniga projekt”?
Den 8 augusti publicerade intellektuella, skribenter, artister och äldre akademiker ett uttalande angående attacken mot Iran som var adresserat till premiärminister Benjamin Netanyahu och hans ministrar i regeringen. I detta publicerade uttalande argumenterade de för att en ” svart flagga” vajar över Netanyahus och Obamas krigsplaner. Till skillnad från andra publicerade uttalanden mot kriget, var huvudorsaken att Israel måste värdesätta sitt beroende av USA. Undertecknarna av detta uttalande, avfärdar inte kategoriskt ett anfall mot Iran, men varnar för att Israel försöker involvera USA i ett krig där följderna kommer bli många offer. Brevet refererar till den forskning som bedrivits av det israeliska flygvapnets operationsenhet som konstaterade att en attack skulle försinka Irans kärnvapenprogram enbart ett år på sin höjd. I detta fall argumenterade de för att varje israelisk manöver kommer vara beroende av en uppföljningsoperation ledd av USA för att fullgöra uppgiften.
”Netanyahus yttrande om ett eget israeliskt utspel” är ett avsiktligt vilseledande av allmänheten. Den nuvarande situationen tvingar Israel att nå den högsta tänkbara samarbetsgraden med USA och vinna deras förtroende, men Netanyahu har åstadkommit raka motsatsen. Hans radikala och provokativa politik har skadat Israels strategiska säkerhet i ett synnerligen kritiskt läge, skrev de. Författarna till detta uttalande argumenterade för att ”Netanyahu inte får tillåtas att göra hundratusentals israeliska trupper och civila till offer och lyckas med att dra in USA i kriget på bekostnad av deras personliga uppoffring.” Helst står de fast vid att de är ansvariga för att dra in USA i krig på bekostnad av israeliska offer och att de äventyrar vår strategiska allians med USA och hela dess existens. Alla reaktioner från oppositionen beträffande kriget mot Iran är positiva och utgör ännu en stoppskylt placerad av allmänheten inför den israeliska regeringen. Men frågan kvarstår, skall vi motsätta oss krig bara för att det är okoordinerat med den imperialistiska supermakten? Eller med andra ord, är det möjligt att bana in på ytterligare en väg? Även arbetarpartiets ordförande Shelly Yechimovich är emot en attack som inte är koordinerad med USA.” Det är nämnvärt att amerikanska kommentatorer i diskussioner hållna av FN:s säkerhetsråd permanenta medlemmar, hävdar att det skulle varit möjligt att nå en överrenskommelse med Iran. Men Obama fortsätter att motarbeta en överrenskommelse, eftersom att han fruktar att en sådan skulle användas mot honom i valkampanjen. Å andra sidan en israelisk attack innan valet skulle troligen trassla in honom i ett dilemma. Om Obama inte skulle ingripa, skulle hans opposition påstå att han negligerade Israel. Om han däremot skulle ha ingripit, hade de sagt att han i onödan involverade USA i ännu ett krig. Därför föredrar Obama i detta skede att Israel bara forsätter med att flagga med hotet om en attack så att han under valkampanjen bara kan stödja dessa hot.
I skenet av denna debatt är det viktigt att lyfta fram den part som är principiellt kapabel till att garantera trygghet och säkerhet till alla regionens folk samt att nedrusta Israel och samtliga stater i Mellanöstern på massförstörelsevapen. Till sist, ska de underteckna den internationella konventionen beträffande ingen spridning av kärnvapen. Men samtidigt måste en varning utfärdas för den atmosfär som uppmuntrar att attackera Iran, en ståndpunkt som regeringen har gjort så mycket för att skapa. Denna atmosfär utnyttjas av regeringen för att avleda allmänhetens uppmärksamhet från budgetnedskärningar på sociala program, medan de ökar mängden skatteintäkter som slösas bort på bosättningar och på att öka försvarets budget. I skuggan av debatten om attacken mot Iran och kärnvapen, är det för ett ögonblick även möjligt att glömma att regeringen ökar skattebördan för merparten av allmänheten. Det återstår inget värdefullt mänskligt liv, när Netanyahus regering gör livets basala varor dyrare och gör denna sanning till ett sorgligt skämt.
Solidnet, den 21 augusti
