Insändare. ”Studiemotiverade elever, tydliga regler, ordning och reda och låg personalomsättning. Det är några faktorer bakom de goda resultat som Bergaskolan uppvisar. Här lämnar 97 procent av eleverna grundskolan med godkända betyg.” (Vårt Malmö, 2012-10-25)
Svenska skolelever kommer efter i kunskapsligan, enligt OECD:s statistik. En bidragande orsak är ”kunskapssegregationen” – i Malmö, Landskrona med flera andra socioekonomiskt segregerade städer. (www.mah.se)
Bergaskolan i Limhamn tycks emellertid ha ett vinnande koncept till kunskapsframgång. Men om de nu är så framgångsrika och drivande, som de vill framtona sig som, borde de kunna dela med sig av sina kunskaper och erfarenheter till andra skolor som det inte går lika väl för.
Även elever till ekonomiskt utsatta hem och hem som inte prioriterar skolan högt måste få inkluderas i dess hållbara utveckling. De skolor som förbättrar sina resultat genom att utestänga strulande elever har således misslyckats med sitt uppdrag.
Mer ordningsregler och höjd kravribba leder inte per automatik till bättre skolresultat. Däremot är tydlighet och rakryggighet alltid av vikt, både vad gäller organisation och pedagogiskt ledarskap. Och där inbegrips de nationella och lokala styrdokumenten, kursmålen och betygskriterierna som man ska arbeta med kontinuerligt.
Samtal, både i helklass, mindre grupp och individuellt, är ett ypperligt redskap i undervisningen. Helst borde man ha tre utvecklande samtal per termin, men i praktiken hinner man inte med fler än två med tanke på klassernas storlek. Det får ta sin tid. Det handlar inte om att ”lägga beslag på tiden” utan hur man ska använda den rätt!
Det räcker dock inte bara med ett samarbete lärare och elever emellan. En samverkan med andra samhällsaktörer, myndigheter och inrättningar är sålunda ett måste. Det har visat sig fördelaktigt att man är två utbildade pedagoger i varje klass för att få en optimal inlärning för eleverna.
Jag menar tvärtom, än vad rektorerna på Bergaskolan hävdar, att det är mer än nödvändigt att släppa in fler agerande i klassrummet. Klassrummet är inte den enda ”fristaden för undervisning”. Klassrummet är inget monopolistiskt rum utan snarare ett flerstämmigt (O. Dysthe, 1996), där det kan förekomma naturliga inslag i vardagen som till exempel föreläsningar av författare, företrädare för ABF, Röda korset, Svenska kyrkan och andra frikyrkor. Alla dessa sociokulturella nätverk är en viktig länk och en bidragande faktor till ett gynnsammare undervisningsklimat i den svenska skolan.
Alla skolor har sina ordnings- och trivselregler, såsom: att komma i tid, inte tugga tuggummi eller ha mobilen på under lektionerna. Men trivselregler är till för ökad trivsel och inte för betygens skull. Man kan inhämta kunskap på olika sätt och från olika håll, även utomhus. Det måste inte nödvändigtvis bara vara i skolans värld där man lär sig att läsa, skriva, prata och lyssna. Många av dagens elever använder exempelvis alltmer sina mobiltelefoner och iPads som ett tekniskt hjälpmedel i samband med informationssökning och ordletning.
Vad som händer med undervisningen när de motiverade eleverna försvinner från skolan är en fråga som Anders Jakobsson, professor i utbildningsvetenskap vid Malmö högskola, studerat och som baserar sig på de larmrapporter som Lärarnas riksförbund och Skolverket lagt fram. (www.mah.se)
Vad som händer när studieovana och omotiverade elever sållas bort är det få som ägnat en tanke åt. Det är en minst lika viktig fråga att ställa och analysera, enligt min mening.
Ljubomir T. Devic, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA
Foto: SXC.hu.
