Centralkommittén för det Syriska Kommunistiska Partiet höll den 5 december 2012 ett extra möte under ledning av Generalsekreterare och Kamrat Ammar Bagdache. Förutom medlemmarna i centralkommittén deltog medlemmar ur exekutiva kommittén och sekreterare för regionala kommittéer.
Under diskussionen fokuserade centralkommittén på landets politiska situation och utveckling, där de väpnade striderna tilltar mellan regeringsstyrkor som försvarar Syriens nationella intressen mot de aggressiva och expansionistiska imperialistiska och sionistiska planerna och deras rebellstyrkor bestående av terroristfraktioner lojala mot imperialistiska och reaktionära arabregimer, vars mål är att förstöra Syrien som arabvärldens liberala fästning samt dess viktiga roll i den internationella anti-imperialistiska befrielsekampen.
Den Syriska Arabrepublikens armé har modigt och ståndaktigt bekämpat rebellernas alltmer intensiva attacker mot huvudstaden Damaskus och Aleppo med mål att störta regimen. De har med stolthet höjt den nationella fanan och värdigheten. Även det syriska folkets motstånd till rebellerna har ökat, liksom deras barbariska fula ansikten alltmer uppenbaras genom deras brott mot civilbefolkningen, särskilt i de områden som vägrar att omfamna dem. Eftersom de väpnade rebellstyrkornas terroristoperationer genomförs mot samhälleliga och civila mål ökar också folkets hat mot dem i samma utsträckning.
Centralkommittén ansåg att det hade inte varit möjligt för upproret att nå sin nuvarande omfattning utan ett stort stöd till rebellerna från de imperialistiska staterna och de reaktionära arabiska regimerna, speciellt från Gulfstaterna och Ardogans Turkiet som är NATO:s framskjutna bastion i regionen och som ständigt motarbetar Syrien. Deras handlingar kan inte klassificeras som normer för internationell rätt, endast som aggressiva handlingar. En av den turkiska aggressionens senaste manifestationer var ju att sätta upp NATO:s ”Patriot” missiler på sitt territorium.
Turkiet stöder fräckt militära operationer mot Syrien utgående från sitt eget territorium men i praktiken deltar de i dess drift, vilket skedde i staden Ras al-Ain. Det är känt för alla att Turkiet i grunden stöder de beväpnade rebellerna på sitt territorium, även CIA som i Turkiet leder och samordnar rebellernas gärningar.
Centralkommittén ansåg att kommunisternas primära uppgift, som alla andra patrioter, ligger i försvaret av ett nationellt och oberoende Syrien och ett enhetligt försvar av det nationella territoriet med tanke på de arabiska reaktionära, sionistiska och imperialistiska konspirationer och konfrontation mot fiendens kriminella handlingar mot hemlandet, och mot rebellerna- verkställarna av kolonisatörernas önskemål.
Under diskussionen om socio-ekonomisk status, reflekterade kamrater i mötet över befolkningens lidande. På grund av minskad köpkraft, försämrad levnadsmöjligheter och efter en våg av prishöjningar har syriska familjer förlorat sina grundläggande och nödvändiga levnadsbetingelser. Mötet återspeglade även de många svårigheter som den nationella produktionen och producenterna står inför. Centralkommittén ansåg att en stor del av denna situation beror på belägringen av Syrien och till sabotagehandlingar. Men tillsammans med att regeringen inte vidtog strikta åtgärder för att möta denna situation och inte gjorde det nödvändiga nationella avlägsnandet av det ekonomiskt liberala synsättet har detta bidragit till skapandet av den kris som Syrien nu upplever.
Vad som behövs nu är en statlig kontroll över de grundläggande delarna i den nationella ekonomin, öka sin roll i synnerhet i utbudet och den interna handeln och återställa positionerna i utrikeshandeln, särskilt de nödvändiga strategiska material för fortsatt produktion och för medborgarnas behov. Centralkommittén ansåg att det som uttalats av vissa ekonomiska statliga tjänstemän om förhalning av frågan och bordläggande av en alternativ ekonomisk politik fram till slutet av krisen förlänger densamma och ökar sannolikheten för svåra konsekvenser. Särskilt som det uppenbarades att när kolonialmakterna inte lyckats göra en snabb militär seger över Syrien, försöker de utarma landet på alla områden, i syfte att göra Syrien oförmöget att komma ut ur sin kris och motståndskraftigt kunna möta den expansiva imperialismens och zionismens planer i regionen.
Centralkommittén ansåg att det finns ett ökat fördömande ute i världen mot de fientliga handlingar som utförs av den internationella imperialismen och deras lojala och lejda krafter mot Syrien. Ett av de mest uppenbara uttrycken för detta är solidaritetsuttalandet med Syrien utfärdat av de Kommunistiska- och Arbetarpartierna som deltog i det 14: e Internationella Mötet. Avvisandet av en direkt militär intervention mot Syrien ökar också i självaste USA och i de imperialistiska centren, liksom hos antalet som inser de ökade riskerna för hela världen som konsekvens av den syriska krisen.
Situationen ökar de arabiska reaktionära regimernas galenskap mot Syrien. Dessa regimer inser att deras existens skulle hotas av att misslyckas i sin sammansvärjning mot Syrien, något som ökar dessa regimers aggression och stöd för alla aggressiva och subversiva verksamheter i och mot Syrien, i full samordning med Turkiet och reaktionära härskare.
Det Syriska Kommunistiska Partiet bekräftar, som det tidigare bekräftat att ståndaktighet inte bara är en plikt, utan också en nödvändighet. Alla bevis på den nationella, regionala och internationella scenen bekräftar detta. Det viktiga nu är att främja, stärka och stå emot alla faktorer som kommer i förgrunden, att mobilisera folket och den Syriska Arab-republikanska arméns stridsförmåga och upprätthålla den nationella produktionen.
Centralkommittén betonade vikten av allianser med alla nationella krafter och enheter som under de svåra förhållanden nu möter deras land, Syrien. Den Nationella frontens enhet är en plikt för att möta de reaktionära krafternas enhet.
På den arabiska arenan syns nu tydligt de reaktionära krafternas fula ansikte med sitt obskyra innehåll, som en klar motsats till demokrati och framstegskoncept, motsatsen till civilisationen och humanitära angelägenheter. Detta visas tydligt av händelserna i Tunisien och Libyen och särskilt hur situationen erfars i Egypten, där de breda folkmassorna motstår försöken att införa en obskyr och diktatorisk regim, lojal mot imperialismen liksom de tidigare regimerna. Den snabba utvecklingen av händelserna i arabvärlden förutspår svåra vändningar i vägen för den arabiska nationella befrielserörelsen.
Centralkommittén förklarade sin solidaritet med alla fria som i arabvärlden förkastar den koloniala kontrollen och reaktionära auktoriteten i hela dess färgskrud, med fokus på risken för bakåtsträvande krafter.
Under diskussionen om den internationella situationen såg centralkommittén en fortsättning på vad Syriens Kommunistiska Parti diagnosticerade i sin dokumentation om upptrappningen av alla samtida imperialistiska motsättningar, särskilt under omständigheter av den strukturella krisen i de imperialistiska centren ökar konfrontationen mellan arbete och kapital och befrämjar en återhämtning av den globala nationella befrielserörelsens motstånd mot utarmningspolitik och försök att införa absolut dominans av det globala finansiella kapitalet.
Centralkommittén skickade en hälsning till alla progressiva och anti-imperialistiska krafter i världen, speciellt till de kommunistiska partierna som står längst fram i kampen mot det härskande kapitalet, underströk att kampen för de syriska kommunisterna att stärka Syriens nationella ståndaktighet är också en internationell uppgift för att stärka den anti-imperialistiska globala fronten.
Centralkommittén berömde partiorganisationerna för sin verksamheten och de kommunistiska kamraternas kamp skuldra vid skuldra med alla patrioter till försvaret av hemlandet, dess suveränitet och värdighet.
Publicrat genom Solidnet.
av Det Syriska Kommunistiska Partiets
Centralkommitté
Damaskus 12 december 2012
Förkortat och något omarbetat till svenska
Sveriges Kommunistiska Parti (SKP)
Internationella Utskott
