Vad har man lärt sig av upproret? är en artikel av Ali Kinali som publicerades på Riktpunkt.nu igår. Efter det har det inkommit en del frågor som vi publicerar här under. Personer som har frågor och funderingar är alltid välkomna.
Fråga: Vilka monopol syftar författaren på i den här artikeln att staten skyddar?
Svar: Frågeställaren har rätt att ställa denna fråga men vi skrev bara en liten artikel och inte någon broschyr. Med monopol menar vi marknadens största ägare som har etablerat sig över den största delen av världen. Vi har ingen namnlista på dem och har inte heller forskat kring deras markandsandelar. Med monopol menas i praktiken de som inte bara har marknader inom de nationella gränserna utan har gått ihop med de världsdominerande kapitalistiska marknadsägarna. De är stora och nöjer sig inte med en inre marknad utan har etablerat sig i övriga världen med de kapitalister som dominerar världen. De mäktiga monopolen kontrollerar varje lands inre marknad och på det sättet blir de ännu mäktigare.
Monopol är stora och kontrollerar de flesta av världsytans ekonomier. Under monopolen bildas karteller och de har gått ihop med bankerna. Bankerna i sin tur kontrollerar ländernas ekonomi och politik. Både finansapparaten som har ansvar för varje lands ekonomi och varje enskild bank ligger under monopolens makt. Även konsumtionsplanering och medborgarnas köpkraft bestäms av dessa.
Arbetarmassornas sociala och ekonomiska krav krockar med monopolen som har makt över politiken.
Fackföreningsledare blir köpta av dessa aktörer och deras konsulter. Alltså monopol har ett imperialistiskt kolonialt ansikte. Och genom sitt marknadsengagemang påverkar de även ländernas politiska beslutsfattare.
Krig som pågår i delar av världen har också att göra med monopolens engagemang över världsekonomin och dess marknader.
Det vill säga monopolen kontrollerar marknaden och bankernas finansiella krafter som i sin tur kontrollerar även regeringen i varje land, inklusive de offentliga beslutsfattarna.
När det gäller samhällsangelägenheter kan man inte bortse från dessa oligarkier. Även EU fungerar i första hand till fördel för de internationella monopolen. Genom EU:s beslutsfattare drabbas även arbetsmarknaden i Sverige. Arbetarnas position blev sämre och arbetsköparna fick ytterligare inflytande. EU-zonens lobbyverksamhet utvecklas och växer som en gren i kapitalisternas hand mot de arbetande massorna.
Fråga två: har sett en artikel där en livsmedelshandlare fick två lastbilar uppbrända, men livsmedelshandeln är knappast en del av ett monopol, de är inte ens en del av ett oligopol.
Svar: Vi vet inget om den livsmedelshandlare som du beskriver. Men vi vet att många små livsmedelshandlare och företagare vilka som helst drabbas också av monopolen. De har det svårt och utnyttjas i sin tur av de stora livsmedelsmonopolen. De stora livsmedelshandlarna konkurrerar med små handlare och tvingar de i konkurs eller tvingar små handlare att etablera sig under de stora. Till sist blir livsmedelshandlarmonopolen ännu större marknadsägare.
Alltså monopol finns i alla sorters marknader; de har etablerat sig i hela människans livsstil.
Fråga tre: På den handeln råder så vitt jag vet en mycket fri marknad.
Svar: Man kan inte säga att allt är vitt för arbetarna har ingen tillgång till arbetsköparnas bokföring. Den enskilde arbetaren bedömer utifrån och bedömningarna är ofta inte korrekta. Vi vet inte vilken livsmedelshandlare frågeställaren avser men ett enskilt undantag förtar ändå inte den allmänna sanningen.
Fråga fyra: Sen har vi privatpersoners bilar som blivit brända, även där är det mycket svårt att se att något monopol varit inblandat.
Svar: Vi har ovan beskrivit hur monopolen påverkar varje lands inre angelägenheter. När monopolen påverkar ländernas ekonomi och även politiken då börjar i sin tur även medborgarnas rättigheter påverkas. Alla tillgångar ställs under monopolen och deras marknadsmål. Till sist påverkas de sociala tillgångarna, medborgarna får inte lika många tillgångar som tidigare. På så sätt växer klyftan mellan rika och fattiga ytterligare. Och till sist exploderar de fattiga.
