För mer än två år sedan, alldeles i början av den syriska tragedin, skrev jag på min dåvarande blogg att den högerislamistiska Erdoganregimens stöd till extrema, sekteristiska grupper i grannlandet så småningom skulle leda till instabilitet även i Turkiet.
Tyvärr har mina farhågor blivit besannade. Bomberna har smällt i gränsstaden Reyhanli. Ett femtiotal dödsoffer. Detta monster, den militanta jihadismen, går helt enkelt inte att tämja. Det vet alla som har varit i kontakt med det.
Erdoganregimens konservativa, moralistiska politik, dess underdånighet mot USA-imperialismen och dess helt ogenerade stöd till ”det heliga kriget” i Syrien har fått det folkliga missnöjet att nå en kritisk punkt.
De senaste dagarnas protest mot ett stort byggprojekt i en park i Istanbul slogs brutalt ner av polisen med tårgas, batonger och vattenkanoner. Regimens våld blev startskottet för en våg av protester över hela landet.
Protesterna leds av sekulära vänstergrupper och många av de drivande är ungdomar. Idag samlades ungefär trehundra demonstranter på Sergels torg i Stockholm för att visa sin solidaritet. Ungdomarna ropar: ”Avgå Erdogan!” och ”Krossa fascismen!” En av protestledarna tar fram en gitarr och sjunger en kampsång. Så blir det ringdans.
Jag intervjuar en av talarna. Hon heter Gül Bilge. Hon berättar att hon kommit hit för att berätta för ungdomarna på Taksimtorget att de inte är ensamma. ”De ska känna att de har vårt stöd”. Jag frågar om Syrien. Gül säger att Erdogans stöd till de väpnade, islamistiska grupperna i Syrien är ideologiskt. ”Det har ingenting med demokrati att göra. Han bryr sig inte dugg om syriernas lidande”, säger Gül. ”Tvärtom. Det är de islamistiska grupperna som är skyldiga till våldet. Vi vill ha fredliga relationer med våra grannländer. Erdogan är en krigshetsare.”
Många av talarna ropar slagord mot fascismen. Erdogan kallas fascist. Jag frågar Gül om detta. Hon säger: ”Erdogan och hans parti lurade oss med sin så kallade ’demokratiska islamism’. Men nu kan alla se att det är en förklädd fascism”.
Nyligen stod Erdogan sida vid sida med Obama och talade med en röst: ”Assad måste bort”. Men ungdomarna på Taksimtorget har ett annat budskap: ”Erdogan måste bort”.
Det som sker nu i Turkiet kan tolkas som ytterligare ett tecken på en pågående ”postislamistisk vår”. I både Tunisien och Egypten mobiliserar sekulära, progressiva krafter. De styrande, högerislamistiska partierna i de länderna sade sig vilja tillämpa en ”turkisk modell”. Nu vet vi vad den går för.
Det kan hända att de islamistiska rörelser, vilka kom till makten under den så kallade ”arabiska våren”, kollapsar innan Assads baathregering gör det. Upproret i Syrien, som domineras av högerextrem jihadism, skulle då allvarligt försvagas.
Fredagen den 31 maj gjorde det turkiska kommunistpartiets centralkommitté ett mycket ”frispråkigt” uttalande. Rubriken lydde: ”Dra åt helvete, AKP!”
AKP, på svenska ”Rättvise- och utvecklingspartiet”, är alltså det regerande, borgerliga högerislamistiska parti som leds av Recep Tayyip Erdogan. I uttalandet fördömdes kraftigt polisens övervåld och massiva bruk av tårgas.
Kommunistpartiet uppmanar alla medborgare att gå ut på gatorna och protestera. Vidare tar man avstånd från AKP:s destruktiva Syrienpolitik. Slutord: ”Regeringen bör avgå omedelbart!”
Mohamed Omar
Detta är ett folkligt upprör och det finns många politiska grupper med. Sedan fyra år tillbaka finns i Turkiet två Kommunistiska Partier. den ena TKP( tidigare namnet SIP var ett socialistisk trotskist parti och under sitt hela historien var mot den faktiska TKP, även om man har kännedom för den Turkiet kommunister uppfattar man att även detta parti analogin är annorlunda,det inte som den TKP som visste;genealogen är ett nyversion som Socialistiska partier brukar ha) som år 2001 kopierade namnet TKP.
Den Andra heter TKP 1920 som grundades med de faktiska TKP’s sympatisörer och samt tillsammans med en del medlemmar av det gamla central kometen. TKP 1920 bildades för att åter rätta och medverka klasskampen med dem faktiska ML principer som inspirerade partiets politik redan vid år 1920. TKP 1920 bildades åter igen med det gamla partiets värderingar år 2010; faktum att det existerade redan från år 1998 under namnet Urun Sosyalist Dergi. Även ner jag talade år 2005 vid 1 Maj i Malmö Triangel,då hade jag uppdrag att representera denna Tidningen och den kader i Skandinavien.