Helsingborgs stad har inget alternativ för hemlösa människor som inte traditionell social hjälp fungerar för. Föreningen Värmestugan hjälper dessa med mat, sysselsättning och socialt liv. Men när vi bad om en lokal att vara i erbjöds vi en gammal landgång till en färja, utan kök eller toaletter för 3000 kronor i månaden. Oacceptabelt, när vi utför ert arbete gratis, skriver Birgitta Möller, föreningen Värmestugan.
Föreningen Värmestugan, Helsingborg har sökt lokal sedan april. Vi har sedan ett halvår tillbaka försökt ge hemlösa, vilka ofta också är medellösa, litet värme både fysiskt och psykiskt.
Det kom till vår kännedom att ingenting var öppet i Helsingborg för hemlösa mellan klockan 15 och 21 och det var köldgrader ute. Många av de hemlösa hade tunna kläder. Akut hjälp behövdes och behövs fortfarande, eftersom kommunen bara ställer upp för de som aktivt söker hjälp.
Det behövs styrka och mod för att gå till socialen och ofta en stödperson. Du går inte dit om du är hungrig, trött och smutsig. Inte heller om du är inlåst i ett missbruk. Då prioriterar du andra lösningar. Många av dessa människor har tidigt blivit illa behandlade av socialtjänsten. Dessutom kan det ta flera månader innan ett beslut om bistånd fattas.
Traditionell social hjälp fungerar alltså inte för dessa människor. Alla behöver mat, möjlighet att sköta sin personliga hygien, social samvaro och någonstans att sova.
Läget just nu är att det alltså inte finns någon dagverksamhet för människor som hungrar, inte enbart efter mat utan även sysselsättning och socialt liv. Något kostnadsfritt alternativ till parkbänkar att sova på finns inte heller. I andra städer händer det att kyrkor hålls öppna för hemlösa när det är som kallast, så inte i Helsingborg. Här saknas cirka 30 akutplatser. Staden tänker öppna ett dagcenter 2014-2015, det kallas ”inom kort”.
Vi lever på medlemsavgifter och sponsorer. Arbetet sker helt på ideell basis. Från början fick vi låna en lokal, där vi gratis kunde erbjuda mat, kaffe, dusch och rena kläder. Normal social samvaro, att se på TV och läsa tidningar är ofta lika viktigt som mat. Lånet av lokal var tidsbegränsat och sedan maj månad har vi tillhandahållit mat och kläder på Gustav Adolfs Torg varje kväll.
Vem som helst kan tänka sig hur det kan kännas att stå på ett torg, fullt synlig och ta emot mat och kläder som om det vore allmosor. Ändå är det alternativet för de som inte har några pengar att få akut hjälp i Helsingborg.
Ett grönsakstorg är inte alltid så rent och väldoftande kvällstid, men vi gör så gott vi kan, lägger ut dukar och tänder ljus. Vi volontärer får kånka dit mat och alla tillbehör, samt kläder, sovsäckar med mera. Det jobbigaste är att bita sig i tungan och inte slentrianmässigt säga god natt, sov gott, när vi skils åt för kvällen – speciellt till kvinnorna, som ska ut på stan.
Efteråt ska allt iväg igen. Våra lager är spridda i olika lånade utrymmen, kök får vi också låna varje dag. Vi behöver åtminstone kök och toaletter. De hus och lokaler vi har föreslagit skulle rivas inom kort. I den “lokal” kommunen erbjöd oss fanns varken kök eller toalett. Det var helt enkelt en gammal landgång från en färja, med en enorm trappa.
Trappor är kanske inte precis önskvärda i samband med missbrukande personer och vi är inte beredda att ta ansvar för eventuella följder. Bara 40 kvadratmeter var möjliga att värma upp. För detta skulle vi betala 3 000 kronor i månaden. Vi anser att vi har fått ett oacceptabelt erbjudande, som staden gav oss bara för att de ska kunna säga att vi har tackat nej till deras anbud.
Den officiella uppfattningen i Helsingborg, både bland tjänstemän och politiker är att om missbrukare får hjälp med mat och övernattning, så förlängs deras missbruk. Vi anser att det är människoförakt att lämna behövande i misär. Vi tror inte att nolltolerans och orimliga krav fungerar för alla människor och i alla lägen.
Vi utför kommunens arbete gratis. Vi står för alla kostnader. Borde då inte kommunen kunna stå för en lokal?
