Under tiden Stefan Löfven var ordförande i IF Metall förvandlade han fackförbundet till landets mest reaktionära LO-förbund som hela tiden likt en vindflöjel följde minsta vink från Teknikföretagen och Svenskt Näringsliv.
När SAP genom två stycken mindre lyckade val av partiordförande där partiet var nära en organisatorisk kollaps kallades Stefan Löfven in som ny partiordförande. Hans uppgift var att ena partiet samt att utstaka en ny politik vars målsättning är att vinna valet 2014 och därmed bli statsminister.
Stefan Löfven inledde sin nya politiska karriär med att vara så tyst som möjligt, inte minst i hur han såg på frågan med vem eller vilka han kunde tänka sig att bilda en regeringskoalition med. Han besvarade alltid den frågan med att han återkommer med ett definitivt svar i god tid innan valdagen september 2014.
I DN debatt 8 november ger han ett uttömmande svar. Socialdemokraterna är efter valet 2014 beredda att bilda en regering med vilket riksdagsparti som helst förutom Sverigedemokraterna. Stefan Löfven väljer att nämna Miljöpartiet, Centerpartiet och Folkpartiet som de partier som står närmast tillhands.
Genom detta såkallade utspel har Stefan Löfven gett mycket klara besked till alla som vill byta både regering och politik. En röst på Socialdemokraterna i valet 2014 är inte en röst mot ett fortsatt borgerligt regeringsinnehav. En röst på Socialdemokraterna kan också vara en röst på Folkparitet och/eller Centerpartiet. Det kan i detta sammanhang vara av intresse att påminna om att inte minst Centerpartiet under den gångna mandatperioden utmärkt sig för att vara närmast fanatiska motståndare till den organiserade arbetarrörelsen. Samtidigt som två av folkpartiets politiska käpphästar är att Sverige skall anslutas till Nato och Euro. Det är alltså dessa som är Stefan Löfvens önskekandidater till en kommande ”blocköverskridande regering som behövs för att rädda Sverige”.
Det framstår som alltmer klart att för de som önskar en annan politik och ett annat samhälle, ett socialistiskt samhälle är det enda seriösa alternativet att i valet 2014 använda de valsedlar med beteckningen Sveriges Kommunistiska Parti.
Inte sällan får SKP:s representanter frågan om det inte är att kasta bort sin röst genom att rösta på SKP när partiet inte rimligen efter valet 2014 kommer att ges plats i riksdagen.
Vi ber därför att erinra om vår förre partiordförande Rolf Hagels svar på frågan som han fick av SVT vid ett framträdande i Almedalen.
Slutmålet är socialism, sa Rolf Hagel och fortsatte:
– Men ni skall rösta efter er övertygelse och man mäter inte kommunistiska röster bara efter mandat utan det är en politisk viljeyttring som de rösterna representerar, det medverkar till att skapa det politiska klimat som jag talade om som skall förändra politiken i landet.
Text: Lars Lundberg
Foto: Magnus Selander
