Budgetarna mellan de olika blocken var inte så olika men nu ska systemet stärkas till varje pris och det genom ett nyval, genom att “ta ansvar” för det bestående, plundrande kapitalistiska systemet med några olika förtecken. För detta ändamål kommer också SD väl till pass, för att än mer kunna tänja på gränserna till förmån för monopolkapitalet.
Vi lever i en tid när de flesta erkänner att de är arbetande människor, just för det enkla faktum att så är fallet samt att det ligger något hedervärt i detta. Att dessa arbetande människor däremot skulle ingå i ett sammanhang aktar sig den samlade borgerligheten noga för att avslöja: Därför tar de parlamentariska partierna, borgerliga eller opportunistiska, aldrig ordet arbetarklass i sin mun. Arbetarklassen sägs ha försvunnit, för att de arbetande inte ska få för sig att göra gemensam sak mot den borgerliga, kapitalistiska politiken och dess exploaterande system. Finns ingen arbetarklass- finns ju heller ingen klasskamp.
De borgerliga demagogerna fortsätter tillsammans med opportunisterna att bedra arbetarklassen genom att splittra upp den i olika grupper, i synnerhet genom allt tal om en medelklass som är så omfattande att det är genom striderna om rösterna från denna som omvalet kommer att stå. Inget tal om arbetarklass här inte.
De talar självfallet inte om hur förhållandet till produktionsmedlen mellan arbetarklass och ”medelklass” händelsevis särskiljer sig från varandra, eftersom där inte finns någon skillnad. Således är de inte två olika klasser.
Ytterligare och vid andra tillfällen används ordet “maktelit” i stället för monopolkapitalism, för att människor inte ska förstå att det mellan arbetare och kapitalister föreligger en klar motsättning, i det att det enda som skapar ett värde är de arbetandes arbete- i varuförädlingen, den enda skaparen av de vinster som “makteliten” kan göra sina vinster av.
Eftersom vinsterna ensidigt går till denna maktelit och ständigt ökar, trots kapitalismens kris, finns det inte någon anledning att misstänka att arbetarklassen skulle ha försvunnit.
Vi har alltså två klasser, en arbetande och en som lever av den stora majoritetens arbete. Det har vi under senare tid fått alltför många exempel på: bl.a. bygget av det Nya Karolinska Sjukhuset, där t.ex. Skanskas vinster med hjälp av det engelska blufföretaget Innisfree via skatteparadiset Luxemburg går rakt ned i fickorna på några få monopolkapitalister. Toppen av ett isberg och miljarders miljarder kronor som aldrig kommer att räknas in i BNP. Miljarder som aldrig kommer tillbaka till samhället, till skolan vården, omsorgen och/eller kulturen.
Det är denna utsugning av de arbetande som de samlade partierna i Riksdagen vurmar för i val till EU:s bluffparlament, i Riksdagsval, regionala val och omval.
Ett kommunistiskt parti däremot tar ställning ur ett arbetarperspektiv och för socialism. Det väljer inte att få några små smulor extra för att den råplundrande kapitalismen fortsättningsvis ska få fria tyglar.
Ett kommunistiskt parti godkänner inte vilka reformer och förslag som helst, så fort de av de bedragande opportunismen sägs gynna de arbetande. Kampen för ett klasslöst, jämlikt och rättvist samhälle går inte genom borgerliga val eller borgarnas tillåtelse. Den går genom klasskamp för socialism och medvetenheten om denna. Allt annat är opportunism, borgerlighet och förljugenhet, ett sätt att köpa ut delar av arbetarklassen i syfte att låta det kapitalistiska systemet bestå.
Sveriges Kommunistiska Parti anser att den klassmedvetna arbetarrörelsen måste stärkas och den stora del av arbetarklassen som över decennier via val och annat lurats att gynna en politik som stödjer kapitalismen i olika nyanser måste vakna upp ur sin törnrosa-sömn.
Den enda lösning som återstår för arbetarklassen är den genom Sveriges Kommunistiska Parti (SKP), för en positiv utveckling av klasskampen i Sverige.
Ett starkare SKP för att arbetarklassen ska få en riktig företrädare. Arbetarklassen ska inte luras att lita på fagra löften från alla de borgerliga partier som stödjer kapitalismen. Arbetarklassen måste frigöra sig från alla illusioner att något av de nuvarande parlamentariska borgerliga eller opportunistiska partierna försvarar dess intressen.
Kjell Bygdén
