En klassmedveten tidning!

Läs RiktpunKt - En kommunistisk månadstidnings som ger dig värdefull kunskap

Drömmen som mördades

Salvador Allende.

Idag är det den 11 september – 43 år sedan militärkuppen i Chile. Nedanstående text publicerades med anledning av 40-års minnet för tre år sedan.

Den 11 september 1973 mördades drömmen om en bättre värld i Chile. Tusentals människor torterades och försvann och Pinochet blev omslagspojke för det som kom att kallas det smutsiga kriget i Latinamerika. Att CIA var inblandad i störtandet av den marxistiske presidenten Salvador Allende är ingen hemlighet men att det var en operation som sträckte sig över ett decennium är föga känt.

1958 var Allende tre procent från att vinna presidentvalet, något som fick Washington bestämma sig för att det kommande valet 1964 inte fick lämnas åt slumpen eller folkets oansvarighet. Efter att Kennedy hade valts skapades det en valkommitté bestående av tjänstemän, CIA och Vita huset. En liknande bildades i Santiago, Chile. Över hundra personer kom att vara involverade i den kommande operationen.

Strategin för att stoppa en eventuell valseger för Allende påbörjades flera år före valet. Man tog kontakt med olika politiska partier och skapade olika propagandistiska verktyg för att vad man kallade att “utbilda och organisera antikommunister bland bönder, inom fackföreningsrörelsen, bland studenterna, inom media och bland sluminvånarna.”

Man bestämde sig för att satsa på den kristdemokratiske kandidaten Eduardo Frei eftersom han ansågs ha bäst chans att segra i det kommande presidentvalet. CIA sponsrade en stor del av hans kampanj genom att utbetala ca 20 miljoner dollar från USA:s kassakista, en för den tiden hisnande summa. Pengarna gick framför allt till olika propagandaprojekt som riktades först och främst till kvinnor. Kvinnorna var då långt mer religiösa än männen och mer mottagliga för till exempel Pius XI:s herdabrev som spreds i hundratusentals exemplar med inskriften “tryckt privat av medborgare som inte tillhör något politiskt läger, för att ge ett mer allmänt spridande av innehållet”. Man utnyttjade press, radio, film, pamfletter, affischer, direktutskick, väggmåleri, kort sagt alla medel i kampen mot Allende.

Under de sista veckorna av valet intensifierades kampanjen. En CIA-finansierad organisation producerade tjugo reklaminslag per dag för 44 olika radiostationer på landsbygden, och på tre stationer i huvudstaden sändes tolv minuter långa nyhetssändningar fem gånger om dagen. Man kunde bland annat höra ett inslag som började med ljudet från en kulspruta som avfyrades och sedan en kvinna som skrek “Kommunisterna har dödat mitt barn”, åtföljt av en röst som sade “Kommunisterna kan bara ge blod och elände. För att det inte skall hända i Chile måste vi rösta fram Eduardo Frei som president”. Ca 3000 affischer sattes upp, varje dag där den mest populära visade barn med hammaren och skäran stämplade i pannan. Tidningsartiklar skrivna av CIA och olika kända personer, både inhemska och från utlandet, publicerades med jämna mellanrum och olika mediebolag startades vars existens varit omöjlig utan CIA-sponsring. Olika gräsrotsprojekt finansierades av Vita huset och leddes av en belgisk jesuitpräst som var känd för sina kampanjer mot den katolska befrielseteologin. Han mottog över tio miljoner dollar från CIA och USAID, resurser som var till för att stödja Freis valkampanj.

Operationen blev framgångsrik. Frei vann med 56 procent av rösterna mot Allendes 39 och i en utvärdering genomförd av CIA kom man fram till att “den antikommunistiska skrämselkampanjen var den mest effektiva som företagits” och särskilt nöjd var man över satsningen på kvinnorna. Allende fick 67 000 fler röster av männen men av kvinnorna fick Frei 490 000 fler röster.

Anledningen till denna enorma kampanj var att man såg Allendes program som ett stort hot. Han ville omfördela inkomsterna (två procent av befolkningen fick 46 procent av inkomsterna), nationalisera de största industrierna och stärka förbindelserna med de socialistiska länderna. En sådan självständighetslinje kunde självklart inte accepteras av Washington.

Mellan 1964 och 1970 fortsatte man de olika projekten för att misskreditera vänstern och de olika valmekanismerna användes till stöd för kandidater i kongressvalen 1965 och 1969. Man gav bland annat pengar till ett socialistiskt utbrytarparti för att man skulle stjäla röster från Allendes socialistparti. På så vis tappade partiet sju kongressplatser. I en senatsrapport nämns olika CIA-operationer som utfördes vid denna tid som innefattade bland annat att CIA såg till att kommunisterna förlorade sitt inflytande över studentorganisationerna på universiteten, att man bekämpade det chilenska LO och gav stöd till olika så kalllade demokratiska fackföreningar och stödde olika grupper inom det politiska och intellektuella livet.

Trots alla kampanjer lyckades Allende att segra i presidentvalet den 4 september 1970 och den 24 oktober skulle den chilenska kongressen sammanträda för att välja mellan honom och den konservative kandidaten som kommit tvåa, Jorge Alessandri. En i det närmaste desperat verksamhet utbröt i Washington för att se till att Allende inte skulle få beträda presidentämbetet. Man försökte med att muta kongressledamöter för att de skulle rösta på Alessandri och när det inte gick gjorde man allt för att förmå militären att genomföra en statskupp. Men CIA hade svårt att övertyga flera officerare på grund av det som man beskrev som “den chilenska militärens apolitiska och konstitutionellt orienterade tröghet”. Det främsta problemet var armens överbefälhavare Rene Schneider som var tydlig med att den konstitutionella processen skulle respekteras. Den 22 oktober såg CIA till att han avlägsnades genom att man sköt honom vid ett påstått kidnappningsförsök. Mordet blev inte den katalysator som man hade hoppas utan tvärtom slöt armen upp till försvar av grundlagen.

Under denna mellantid på sju veckor när kongressen skulle utse en ny president producerade CIA fler än 700 artiklar och radioprogram i Latinamerika och Europa. Till Chile kom åtminstone journalister från tio olika länder som var avlönade av CIA. I USA planterade man artiklar i ansedda New York Times och Washington Post, för att inte glömma tidskriften Time. Men trots mordet på Schneider och den enorma förtalskampanj som genomfördes misslyckades man. Den 24 oktober valde kongressen Allende och han tillträdde den 3 november.

USA bestämde sig för knäcka Allende och Chile eller som den dåvarande CIA-chefen William Colby uttryckte sig att skapa en “prototyp eller ett laboratorieexperiment för att pröva olika tekniker att med kraftiga ekonomiska satsningar försöka misskreditera och störta en regering”. Experimentet har beskrivits som “den mest mångskiftande intervention som USA någonsin företagit”. Den chilenska ekonomin var extremt beroende av USA och lätt att påverka. De olika hjälpprogrammen ställdes in och lån från USA:s Export—importbank, Interamerikanska utvecklingsbanken samt Världsbanken tilläts inte. Mer eller mindre all affärsverksamhet som man hade med USA ströps. Olika transportmedel stod still eftersom man inte kunde få tag på reservdelar och likadant var det för den tunga industrin som koppar, stål, olja och el. Multinationella ITT behövde ingen övertalning om vad som behövdes. I ett PM från 1970 kunde man läsa följande: “Ett mer realistiskt hopp hos de som vill stoppa Allende är att en hastigt försämrad ekonomi kan starta en våldsvåg som leder till en militärkupp.”

Under tiden som bidragen för de olika humanitära projekten ströps ökade man militärhjälpen och fler och fler officerare utbildades i USA och Panama. För att inte skapa osämja med militären accepterade regeringen dessa bidrag.

Varubristen skapade stort missnöje bland befolkningen likaså de utdragna strejkerna som sponsrades i hemlighet av CIA. 1972 genomförde åkeriförbundet en lockout för att svälta befolkningen och man stoppade även tidningar som stödde Allenderegeringen. Man utbildade ca 100 medlemmar från hantverkar- och arbetsgivarföreningarna i det som kallas “The Little Anti-Red Schoolhouse” som drivs av American Institute for Free Labor Development (AIFLD). Deras fackföreningsexperter bildade även en ny hantverksorganisation 1971.

Propagandan inom armen tilltog alltmer. Man förfalskade dokument som visade att Allende samarbetade med den kubanska underrättelsetjänsten för att samla information om armsledningen. CIA subventionerade böcker, veckotidningar och nyhetsbrev med humoristiska och poliska inslag förespråkande en statskupp. Under tiden sammanställde CIA arresteringslistor och vilka anläggningar som skulle behövas tas över vid en eventuell kupp. Våld och dagligt sabotage genomfördes av den CIA- sponsrade fascistiska gruppen Patria y Libertad. Gruppen deltog senare tillsammans med militären i det misslyckade statskuppförsöket i juni 1973.

Den politiska oppositionen hoppades att erövra två tredjedelars majoritet i kongressen i valet 1973 för att väcka riksrätt mot Allende men misslyckades. Tvärtom så ökade Unido Popular (UP), Allendes koalition, sina röster i kongressvalet i en aldrig tidigare skådad omfattning, från 36 procent till 44 procent.

Den elfte september 1973 segrade CIA, militären och storfinansen. Kuppen startade vid Valparaiso genom att krigsfartyg sändes till Santiago. Samtidigt fanns det amerikanska fartyg försatta i krigstillstånd längs med den chilenska kusten under förevändning att man skulle genomföra diverse militärövningar. Ett flyplan med ett kommunikationsövervakningssystem flög över chilenskt luftrum och den amerikanska flygbasen i Mendoza, Argentina, sattes i beredskap. Landet avskärmades under en veckas tid och folk avrättades och torterades medan miltär patrullerade och stridsvagnar rullade på gatorna. Drömmen mördades och ordningen var återställd.

“För Washington är det värsta kätteriet i Tredje världen självständighet. I Salvador Allendes fall var självständigheten skrudad i en särskilt provokativ kostym – en marxist som lagligt hade blivit vald och som respekterade landets lagar. Detta var inte bra. Det skakade om själva grunden som det antikommunistiska tornet var byggd på: doktrinen som omsorgsfullt hade odlats under årtionden om att “kommunister” bara kan komma till makten genom våld och bedrägeri, att de bara kan hålla sig kvar vid makten genom att terrorisera och hjärntvätta befolkningen. Det fanns bara en sak som var värre är en marxist vid makten – en lagligt vald marxist vid makten.” – William Blum, “CIA och USA:s verkliga utrikespolitik”

Victor Diaz De Filippi

Kommentera

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.