Har NATO-förespråkarna inga sakliga argument kvar än att anklaga NATO-kritikerna för att vara Putinmegafoner? Svenska etablerade politiker och journalister och myndigheter slår under bältet i viktiga debatter och anklagar oss för att föra en Putinpropaganda. Vi vill ha en debatt och diskussion om NATO men det tycks inte krigsförespråkarna vilja ha. De vill att vi skräms till tystnad i osakliga och förolämpande ordalag. I en intervju i Kulturnytt P1 den 17 januari var journalisten Stig Fredriksson böjd att hålla med om att NATO-förespråkarna går till överdrift, och nämner att ’bara för att man hamnar på samma ståndpunkt betyder det inte att vänsterskribenterna är Putins språkrör’.
Försvaret, de etablerade medierna och borgerliga- och socialdemokratiska politiker försöker skrämma den svenska allmänheten med att vi kommer att bli invaderade av Ryssland om vi inte går med i NATO. Men det mest sannolika scenariot är nog att Sverige kan komma att skicka svenska soldater till exempel till Lettland än att Ryssland ockuperar Gotland. Men det vill Ebba Busch Thor och Jan Björklund inte höra talas om. Det skulle vara att porträttera NATO som aggressivt.
Jag ställer mig frågan hur stor var risken att Ryssland skulle ha invaderat Sverige för några år sedan innan försvarets propagandaverk satte i gång sin kampanj för att Sverige ska gå med i NATO? Jag tror det var lika med noll eller att risken är lika stor som den är i dag. Men det var under samma veva som debatten om att Sverige skulle gå med i NATO startades och NATO-förespråkarna med försvaret i spetsen såg sin chans och inledde en propagandaoffensiv. På löpande band producerades det falska nyheter och artiklar från försvaret och CIAs tankesmedjor, och det pågår än i dag – enbart för att folket ska ändra uppfattning om NATO.
Så vad skulle ett medlemskap i NATO innebära för Sverige? I dag har vi ingen egen utrikespolitik. Vi får rätta oss efter vad EU säger. Men vi får det ännu mindre som medlemmar i NATO. Även om många hävdar det. Om NATO beslutar för att bomba ett land kan Sverige inte fördöma den aktionen. Är man medlem så är man det fullt ut. Det skulle se konstigt ut om det civila Sverige fördömer NATO-landet Sverige. En sorts ’ena handen vet inte vad den andra handen gör’ politik. En sådan kritik har aldrig gjorts förut mellan medlemsländerna. Inget medlemsland har någonsin – vad jag känner till – kritiserat NATO för något beslut som NATO har gjort.
Den svenska regeringen och borgerligheten har kritiserat Ryssland för dess upprustning men inget ljud har hörts till kritik för dom mängder av amerikanska trupper som stationerats i Polen och i Norge under dom senaste veckorna. SVT:s hemsida nyheter: 300 amerikanska marinsoldater stationeras i Norge och från norskt håll uppges det att deras uppgift är att de ska träna vinterträning i Norge (som om det inte finns vinter i USA …!). En amerikansk brigad på totalt 3500 man och 80 stridsvagnar rullade in för någon vecka sedan i Polen (gå in på SVT:s hemsida, sök på Norge USA-trupper respektive Polen USA-trupper).
Svenska soldater skulle som sagt kunna ingå i NATO-bataljoner i de baltiska länderna och patrullera gränsen mellan Baltikum och Ryssland. Vilket skulle kunna uppfattas som aggressivt av Ryssland – vilket jag är böjd att hålla med om. Borgerliga politiker, försvaret och svensk media skrämde i höstas upp den svenska allmänheten om att Ryssland flyttade på internationellt vatten krigsfartyg till Östersjön (vilket våra grannländer bedömde som hysteriskt). Jaha? Men då måste NATOs eventuella beslut ses som lika aggressiva som Rysslands om t.ex. svenska soldater skulle stationeras i Baltikum.
NATO är ett lika stort hot som Ryssland. Att ha medierna och eliten på NATOs sida minskar inte NATOs fruktansvärda aggressiva krigspolitik. Den är densamma. Den är inte mer humanare än den ryska krigspolitiken. Tvärtom. Den är värre eftersom NATO använder sig av godtrogna medier och för ut en falsk och okritiserad bild av NATOs krig (och enskilda krig inom NATO-länderna som t.ex. Spanien och Baskien, och Storbritannien och Nordirland) och propaganda (t.ex. om Irakkriget, Libyen, Israel, Saudiarabien, Afghanistan och med flera länder). Oftast hänvisar svenska journalister i sina reportage till rapporter från CIA, MI5, MI6 (som om de skulle vara mera sanningsenliga än de ryska underrättelsetjänster…) och med flera andra västliga underrättelsetjänster. Men journalister skulle aldrig hänvisa till någon rysk underrättelsetjänst – för då skulle de sprida rysk propaganda …!
Risken för att NATO-landet Sverige ska dras in i krig är mycket stor. Inte här i Sverige. Men i den övriga världen. Man kan bara se på våra grannländer Danmark och Norge. Det går fullt beväpnade danska soldater på gatorna i Irak. Danskt flyg var med i den USA-koalitionen i höstas som dödade minst 60 syriska regeringssoldater. Norska elitstyrkor har sänts till Syrien. Givetvis är besluten om att sända soldater till krigförande länder tagna av respektive lands regering. Men inget NATO land har någonsin – vad jag känner till – vägrat att ge ett militärt stöd åt NATO. Om NATO-landet Turkiet kräver att Sverige ska skicka soldater att slåss mot kurderna så står Sveriges regering inför ett stort dilemma. Officiellt kan de vägra. Men inofficiellt … ? Tillåt mig tvivla.
Vänsterpartiet är emot NATO men är inte så aktivt som jag trodde att de skulle vara. Jonas Sjöstedt, som ledare för ett vänsterparti, borde kunna uttala sig mer i Public Service än vad han har gjort. VP har ju i alla fall cirka sju procent av folkets röster men förvåningsvärt tiger Sjöstedt när det gäller att uttala sig i viktiga frågor. Och därmed tiger sju procent av folkets röster. Som ledare gäller det att synas och höras överallt och inte bara på Facebook. Har Sjöstedt blivit skrämd till tystnad av NATO-förespråkarna? Tidigare ville han inte bli kallad för kommunist. Nu vill han kanske inte bli kallad för något så skamligt som Putinkramare och är därför tyst – i en tid då han borde höja rösten ännu mer. Han vill kanske inte vara alltför kritisk i viktiga frågor. Han är kanske rädd att förlora prestigen med att tillhöra den nyliberala klubben och eliten. Han vill kanske inte tillhöra NATO-kritikerna och den progressiva rörelsen. Många kanske. Det är enbart Sjöstedt som kan svara på varför han är tiger. Men hans tystnad minskar förtroendet för VP. Med så många medlemmar skulle partiet kunna mobilisera ett starkt motstånd mot NATO. Dom borde ligga i bräschen för motståndet. Men hittills har inget hänt. Om jag vore medlem i VP hade jag frågat mig vart tusan har den progressiva och socialistiska kampen tagit vägen.
Han och vissa medlemmar har fört partiet mer åt höger än åt vänster. Partiet ligger nu mellan Miljöpartiet och Liberalerna – och det finns många medlemmar som vill vara där. De vill inte ta ställning för socialismen. Och för vissa i partiet som har fått smak för det borgerliga kan det nog kännas att dom inte höra hemma i arbetarrörelsen. Precis som vad Socialdemokraterna har blivit. Socialdemokraternas Håkan Juholt var en alltför normal människa för att tillhöra eliten och därför manövrerades han bort av dom högerliberala krafterna i partiet.
Givetvis finns det många socialistiska människor i Vänsterpartiet – men är de tillräckligt många för att kunna gå emot den nyliberala klicken och höja rösten mot ett medlemskap i NATO?
Kerstin Stigsson
