Du vet väl om att det finns två slags människor? Du kanske inte har lärt dig det i skolan eller på jobbet, men nu så är det så i alla fall, enligt våra folkvalda politiker.
Dels finns det riktiga människor, såna som vi svenskar är i Sverige, till exempel. Det kan variera lite vilka som är riktiga människor, beroende på var man befinner sig. I Sverige är riktiga människor hyfsat ljushyllta och pratar begripliga språk. Begripliga språk varierar också med platsen.I Sverige är förstås svenska ett begripligt språk, och engelska. Kanske tyska också. Riktiga människor har fattat koden och vet hur man beter sig, det är självklart. Du är antagligen en riktig människa. Bra för dig.
Sen finns det människor som är avfall, sopor och skit och som förtjänar det dom får. För inte alltför länge sen var judar såna där avskrädes- och undermänniskor och här i Sverige stämplade myndigheterna ett tydligt J i deras pass när de skickades hem till Tyskland, så att kollegorna där skulle veta vad det var för returer de fick och kunna agera på det. Ta sitt ansvar, som det heter. Och det gjorde dom ju – med besked.
Nu är det andra myndigheter som ska ta sitt ansvar, säger statsministern och migrationsministern och alla andra makthavare och moralens väktare och stirrar allvarsamt på oss i teverutan. Just nu är det Afghanistans myndigheter som måste göra det, för vi kan ju verkligen inte ta hand om alla deras undermänniskor och lorthundar. Och så får ju Afghanistan pengar från EU för det, så lite ansträngningar får man väl kräva när vi dumpar dom här….människorna? om vi nu ska uttrycka oss finkänsligt.
I Afghanistan är man förstås inte så finkänslig, för dom Sverige dumpar är hazarer, och i Afghanistan är hazarer helt klart undermänniskor. Varför? Ja, det både syns och hörs ju – de är av mongolisk härkomst, de har bott i ett bergsområde avskilda från resten av folket under lång tid och vet inget om nåt får man anta, de har ett annat språk och de är inte rätt sorts muslimer.De är bra att ha när riktiga skitjobb behöver göras, och det är helt okej att spöa upp dom om inga skitjobb finns. Det går också bra att kidnappa unga pojkar, tvinga dom att dansa för lystna gubbar och sen våldta dem efteråt. Eller att tvinga in dom i armén som kanonmat så fort dom kommit i tonåren. Häromveckan stoppades en minibuss med åtta hazariska gruvarbetare av människor som kanske var rätt sorts riktiga människor i Afghanistan, med rätt sorts religion, utseende och begripligt språk. Arbetarna tvingades ut och sköts rakt av, som man gör med ohyra. Myndigheterna tog sitt ansvar och ryckte på axlarna.
Det är ju inte så konstigt att hazarer försöker fly från Afghanistan och lever papperslösa i t.ex. Iran. Vad det kan innebära att leva papperslös i Iran vågar man knappt tänka på, men en sak är säker: även Iran har ögonen på unga pojkar – barn – för att fylla ut leden av soldater som ska slåss i Syrien. Och så har då en del av dessa förföljda ungdomar på förfärande och farliga vägar tagit sig till Sverige. Berättelserna om vad de har utstått skulle kunna fylla böcker – familjer har drunknat, de har förlorat sina vänner, allt vad de och deras föräldrar har kunnat skrapa ihop har gått till hänsynslösa människosmugglare.
Och vad händer med dem här? Jo, det ska jag tala om: myndigheterna här tar sitt ansvar, det kan ingen förneka. För det första ser det ju illa ut att skicka bort barn även om de är undermänniskor, så deras ålder höjs raskt med ett par år här och där, för de har ju inga papper (det ingår liksom i begreppet papperslös, eller i begreppet efterblivet bergsfolk med fel språk) och om de skulle ha det så är det fel sorts papper. När de väl fått en vuxen ålder tas de bort från de familjehem där de hade hamnat på så lögnaktig grund och stoppas in i boenden där de verkligen inte kan lära sig nåt om Sverige, men det behövs ju inte heller. Sen väntar de och sen får de besked om utvisning till Afghanistan, ett land som många av dem aldrig satt sin fot i eftersom deras föräldrar hade flytt därifrån. Sista tiden före avhysning tillbringar de i ett förvar (läs: fängelse för oskyldiga människor) nära Arlanda. På flygplatsen i Kabul dumpas sedan till slut en last unga hazarer utan pengar och utan familjer att vända sig till. Rekryteringskontoret till armén har öppet, så de behöver inte fundera så länge på vart de ska ta vägen. Att leva hemlös som hazar på Kabuls gator är det andra alternativet och då är det ju bra med det militära. Så dör dom undan lite snabbare och renligare. Det enda som fattas är ett papper med ett tydligt H stämplat i, så att kollegorna i Kabul vet vad det är för returer de får och kan agera på det.
Vill du spy nu? Då tycker jag du ska skänka en tanke åt vanliga svenskar som inte har lärt sig att göra den rätta uppdelningen av människor. Som på egen bekostnad behåller de nyss åldersuppskrivna pojkarna i sina hem fast pengarna egentligen inte räcker. Som skriver brev till sossar och miljöpartister och försöker väcka samvetet hos i vart fall någon enda, som JO-anmäler och bråkar vid förvaret nära Arlanda, som samlar in namn och författar insändare och ringer journalister och samlar pengar till en dokumentärfilmare som ska till Afghanistan för att berätta om vad som händer med dem som skickats dit. Det är det som kallas solidaritet. Det är det som kallas att stå på rätt sida av barrikaden. Och det kallas att ha lärt sig att alla människor har samma värde och att värde är något man måste kämpa för. Det är dom vanliga människorna, vare sig dom är svenskar, hazarer eller vad som helst annat som är hoppet och framtiden, nämligen. Om vi vägrar lära oss makthavarnas språk kanske vi en dag får pass stämplade med M för människa…
Marina Weilguni
