I en artikel från Nyhetsbanken den 13 december refereras till tidskriften ”Välfärd” (4/2017) vilken visar att 6,0 procent av befolkningen har så dåliga inkomster att det inte räcker till det nödvändigaste och att de lever i hushåll med mycket låga disponibla inkomster.
Men mycket är emellertid ovisst om den svenska nyfattigdomen, inte minst på grund av den bristfälliga statistiska tillförlitligheten, det stora mörkertalet i befolkningen när det gäller förmögenhetsförhållanden och även till följd av att regeringen Reinfeldt 2007 slopade all insamling av information relaterad till folks förmögenheter, något som dessförinnan hade ombesörjts av Skatteverket.
Mot bakgrund av detta höjs nu röster för att en ny Låginkomstutredning borde göras. Den senaste gjordes 1965–1970 och utgjorde tillsammans med den efterföljande levnadsnivåundersökningen mellan 1968 till 1971 en betydande sporre i fattigdomsdebatten. Dock motionerade Centerpartiet 1972 för att Låginkomstutredningen skulle göras permanent, men förgäves.
