Idag är det dags att fira Internationella Kvinnodagen, en dag som instiftades 1910 på den andra internationella socialistiska kvinnokongressen i Köpenhamn. 1921 i Moskva föreslogs det att Internationella Kvinnodagen skulle inträffa den 8 mars till minne av kvinnornas roll under februarirevolutionen i Ryssland.
Under en lång tid var det praktiskt taget endast kommunister som firade dagen men idag firas den av flera grupper med olika politiska kulörer. På så vis har också syftet och innehållet urvattnats till en kamp för endast reformer inom ramen för det kapitalistiska systemet. De revolutionära kvinnorna som tog initiativ till 8 mars förstod att kvinnofrågan var intimt förknippad med klasskampen och krossandet av kapitalet och de tog avstånd från alla idealistiska teorier som påstod att problemet var frikopplat från den materiella basen. De såg att det inte var den enskilde mannen som förtryckte dem utan att det var ett ekonomiskt system som skapade kvinnofientliga normer och kulturer.
De mest reaktionära delarna av den härskande klassens kultur kan aldrig besegras inom ramen för kapitalismen eftersom den tjänar på att splittra arbetarklassen inom sig, för att vända fokus från en enad kamp mot kapitalet och för socialismen. Det är därför rasism och sexism böljar fram och tillbaka under olika tidsperioder och en kamp för endast reformer är dömd till att misslyckas. Det betyder inte att de olika kvinnorörelserna inte i vissa perioder spelat en viktig funktion och de kan fortfarande göra det på grund av kapitalismens ojämlika utveckling. I mer ekonomiskt utvecklade länder fyller dock dessa organisationer praktiskt taget ingen roll utan de blir snarare reaktionära eftersom de döljer samhällets klassrelationer.
Kommunisternas roll är att hela tiden driva rörelsen framåt mot revolutionära mål som går utanför systemets ramar och som väcker tankarna hos människor och som inspirerar dem i kamp mot det system som gett upphov till kvinnans underordning. Lyckas vi inte med det, utan stannar vid olika dagskrav och dagskamper förtjänar vi inte heller att kalla oss kommunister – därför nöjer vi oss heller aldrig med kvinnorörelser. Kvinnokampen är ihopkopplad med klasskampen.
Vår uppgift är inte att vara en svans till arbetarklassen utan att lyfta dess spontana viljeyttringar till en medveten politisk kamp för den socialistiska revolutionen och samma sak gäller kvinnokampen. För att en sann jämställdhet ska kunna uppnås måste det skapas nya materiella betingelser där arbetarklassen tar makten. Eftersom arbetarklassen inte är intresserad av att förtrycka sin egen klass skapas en process där en ny kultur och nya normer kommer till stånd. Denna process är inget som kommer att genomföras under en dag men förutsättningar som inte existerar under kapitalismen finns under socialismen.
Därför uppmanar Sveriges Kommunistiska Parti alla arbetare och kvinnor
- att inte acceptera de föreställningar om kvinnans underordning som finns!
- att kämpa för att själva grunden till kvinnans underordning försvinner!
- att göra gemensam sak med kommunisterna – bara tillsammans kan vi en gång för alla kämpa för och nå jämlikheten!
