Svensk politik är sällan intressant, speciellt med nutida klimat där elakast och högljuddast vinner.
Men för några dagar sedan kritiserade Hanif Bali den f.d. statsministern och utrikesministern Carl Bildt för hans oförmåga att handla rätt i utrikespolitiken. Hanif skrädde inte orden då Hanif började med att kritisera nuvarande utrikesminister Margot Wallströms mottagande av den iranske utrikesministern Javad Zarif genom att buga istället för att skaka hand. Hanif skrev på Twitter:
”Sverige fullföljer Bildt-doktrinen. I täten för att normalisera relationen med regimen. Passande att doktrinen är döpt efter en man som inte lyckats ha rätt om ett enda utrikespolitiska skeende någonsin.”
Hanif menade att Carl Bildt ”… är ju non-grata i Balkan, var en ihärdig Erdoganist, utryckte stöd för ”moderata rebeller” i Syrien och sen fjäskande för mullorna i Iran.” och vidare att ”Carl Bildt företrädde i regeringen att Ryssland inte var ett militärt hot mot sin omgivning vid försvarsbeslutet 2007. I utrikespolitiska debatten samma år uttryckte han sig avrundande optimistiskt om Rysslands utveckling.”
Vi minns ju alla vad som hände Rysslands vid invasion 2008 i Georgien, eller hur?
Allt detta ledde till att Moderaternas partistyrelse inkallades, vilket vissa menar var rekordsnabbt och Hanif blev av med två suppleantposter i riksdagens utskott och skrev ett långt ursäktande på Facebook.
Perfekt, då vi nu istället kan diskutera Hanifs tidigare övertramp och argumentationsteknik, och lägga fokus på honom som person. För moderaternas partistyrelse vill ju såklart inte att deras toppnamn Carl Bildts samtliga utrikespolitiska meriter ska smutsas ned. Hela moderaternas politik blir underminerad om det plötsligt står klart att Carl Bildt misslyckats så bibliskt som Hanif framställer det.
Hur ska moderaterna framställa sig som regeringsdugliga och som ett parti byggt på sunt förnuft om de fortsätter att dölja inkompetens så högt upp i partiet?
Hanna Ater
